Samla alla ljusa minnen
i ett inre fredat rum,
där du sedan ömt dem vårdar,
tar dem fram i sorgsen stund.

 

Dessa minnen då dig tröstar,
ger dig lisa i din sorg,
skyddar dig som vallgravsvattnet
kring en ointaglig borg.

 

Har du många vackra minnen
låt dem inte suddas ut,
låt dem inte solkas, fläckas,
från det rummet rinna ut.

 

Dina mörka dystra minnen
skall du ge försoningsdrag,
tona ner och krympa,
glömma lite grand för varje dag.

 

Från det ljusa minnesrummet
kan du hämta kraft och mod,
i den mörka minnesskrubben
nästan inget återstod.

 

När Dina steg har tystnat
finns ändå ekot kvar.
När Dina ögon slocknat
vi alla minnen har.
Vi spar dem i vårt hjärta
tar fram dem då och då.
Så kommer Du för alltid
att vara här ändå.

Hela sommaren regnade bort
Känns som naturen grät med oss.
Hösten kom med stora steg.
Tyst och kall, den liksom teg.
Snön täcker nu din grav.
Vintern ger mig stora kval.
Det är så kallt, vill värma dig.
Kom tillbaks min son, jag älskar dig!
Kanske våren kan bringa mig ett hopp?
Lindra smärtan och plågan i min kropp.

 

Dagarna mörknar
och kortas alltmer.
De sista löven har fallit.
Naturen har lagt sig till ro.
Det är Allhelgonatid.

 

I kulen novemberkväll.
Vi tänder ett ljus.
Ett ljus - för dem vi saknar.
Ett ljus - för dem vi är nära.
Ett ljus – för alla medmänniskor
i en olik värld.

 

Vi tänder ett ljus
för hoppet
om en ny vår
och en ny framtid  -
tillsammans

BE/94
 

Lilla lutande rosenknopp
vill du idag ej vakna
Vet du ej att solen gått opp
och att alla små blommor dig sakna?

 

Solen brände för hett igår
inatt föll regn i strömmar.
Aldrig mer solen förmår
att väcka dig ur dina drömmar!