Månadens dikt
Publicerad den 01 april 2014
Jag kan se kärleken
Snälla gråt ej mer
det är ej som ni tror
att jag på vita mjuka moln
ser på er ner.
Här finns bäckar och brus
och Lindar som sig böjer
i vindarnas sus.
Ni behöver ej längre sörja.
Ty hela ert liv
kan jag i närhet följa.
Trots att vi på jorden ej
tillsammans får vara
i tankarna finns ni alltid
så är det bara.
Vi är många små
som väntar att jordens tid
skall försvinna
och att vi varandra
äntligen skall återfinna.
Jag längtar ej ner
men längtar efter att få krama er
för jag kan se
all den kärlek ni mig vill ge.
 
Av H Ottosson
Tidigare 
Publicerad den 01 mars 2014
Spektrum av ljus
Långt borta vid horisonten
anar jag gryningen
Den kommer långsamt
Dimmorna lättar
Efter natten gryr dagen
 
Gryningen kommer alltid
liksom ljuset efter mörkret
liksom solstrålarna efter regnet
liksom ett spektrum av ljus och värme
 
Av Ulla-Britt Johansson
 
Publicerad den 01 februari 2014
Jag behövs
Inte visste jag
vingklippt som jag är,
att vingarna skulle bära
 
Inte visste jag
att jag hade valfrihet
att gå eller stanna kvar
 
Jag stannar kvar
för att jag behövs här och nu
 
Av Ulla-Britt Johansson
Publicerad den 01 januari 2014
En jul utan mitt barn
När juldagsmorgon glimmar
så står vi där vi står
med alla våra minnen
och våra djupa sår.
 
Hur ska vi klara julen
som står framför vår dörr,
när julen aldrig blir
som jularna var förr?
 
Man vill ju vara lycklig
man vill ju vara glad
tillsammans med familjen
på denna fridens dag.
 
Men inte kan man glömma
att det som hänt har hänt!
För någon större smärta
man aldrig nånsin känt!
 
Man skulle nästan vilja hitta
bland alla julrecept
ett enkelt sätt att leva
som om inget hade hänt…
 
Men det vore ju att gömma
i ryggsäcken så stor.
Man vill ju inte glömma
barnet som i hjärtat bor.
 
Men hur ska man bestämma
över känslor man ej rår på?
Man kan ju bara hoppas
att det blir bättre nästa år!
 
Av Susanne Hedrén -96
Publicerad den 01 november 2013
En morgon...
En morgon skall jag stå
vid grinden till Dina ängar
och andlöst se
med nytvättade ögon
gräset, blommorna och träden
 
Jag skall försiktigt öppna grinden
och gå in på bara fötter
Känna gräsets mjuka kittling mellan tårna
 
Då skall jag se Dig komma mot mig
leende och ljus
och Du skall varligt ta min hand och säga:
Så glad jag är att du är här!
 
Och vi skall vandra sakta över fälten
in bland äppelträdens vita blom
och Du skall tala med mig och förklara
allt det svåra som jag måste fråga om
 
Sedan skall vi dansa
jubla högt på sommarängen
mina syskon, vänner, Du och jag
Vi skall sjunga glädjesången
som vi aldrig sjungit den förut
om hur död och sorg och ensamhet
blev liv igen till slut.
 
Av Inger Hallén
Publicerad den 01 september 2013
Det var ett sånt vackert väder...
Det var ett sånt vackert väder
då jag såg en blick som log.
Och jag vet inte hur
men den skar mig
så hela min glädje dog.
 
Den var yster och ung så det lyste.
Dock visste jag skälvande klart
att så ler bara den som skall lämna
den blommande jorden snart.
Publicerad den 01 augusti 2013
Lilla lutande rosenknopp...
Lilla lutande rosenknopp
vill du idag ej vakna
Vet du ej att solen gått opp
och att alla små blommor dig sakna?
 
Solen brände för hett igår
inatt föll regn i strömmar.
Aldrig mer solen förmår
att väcka dig ur dina drömmar!
 
Ur Whitlock & Key
Publicerad den 01 juni 2013
Samla alla ljusa minnen
Samla alla ljusa minnen
i ett inre fredat rum,
där du sedan ömt dem vårdar,
tar dem fram i sorgsen stund.
 
Dessa minnen då dig tröstar,
ger dig lisa i din sorg,
skyddar dig som vallgravsvattnet
kring en ointaglig borg.
 
Har du många vackra minnen
låt dem inte suddas ut,
låt dem inte solkas, fläckas,
från det rummet rinna ut.
 
Dina mörka dystra minnen
skall du ge försoningsdrag,
tona ner och krympa,
glömma lite grand för varje dag.
 
Från det ljusa minnesrummet
kan du hämta kraft och mod,
i den mörka minnesskrubben
nästan inget återstod.
 
Av Börje Sköld
Publicerad den 01 maj 2013
När Dina steg har tystnat...
När Dina steg har tystnat
finns ändå ekot kvar.
När Dina ögon slocknat
vi alla minnen har.
Vi spar dem i vårt hjärta
tar fram dem då och då.
Så kommer Du för alltid
att vara här ändå.
Publicerad den 01 januari 2013
Våren mitt hopp?
Hela sommaren regnade bort
Känns som naturen grät med oss.
Hösten kom med stora steg.
Tyst och kall, den liksom teg.
Snön täcker nu din grav.
Vintern ger mig stora kval.
Det är så kallt, vill värma dig.
Kom tillbaks min son, jag älskar dig!
Kanske våren kan bringa mig ett hopp?
Lindra smärtan och plågan i min kropp.
 
Agneta Thorslund – Lucas mamma
Publicerad den 05 november 2012
I Allhelgonatid
Dagarna mörknar
och kortas alltmer.
De sista löven har fallit.
Naturen har lagt sig till ro.
Det är Allhelgonatid.
 
I kulen novemberkväll.
Vi tänder ett ljus.
Ett ljus - för dem vi saknar.
Ett ljus - för dem vi är nära.
Ett ljus – för alla medmänniskor
i en olik värld.
 
Vi tänder ett ljus
för hoppet
om en ny vår
och en ny framtid  -
tillsammans

BE/94
 
Publicerad den 01 oktober 2012
Lilla lutande rosenknopp...
Lilla lutande rosenknopp
vill du idag ej vakna
Vet du ej att solen gått opp
och att alla små blommor dig sakna?
 
Solen brände för hett igår
inatt föll regn i strömmar.
Aldrig mer solen förmår
att väcka dig ur dina drömmar!
 
Ur Whitlock & Key
Publicerad den 01 september 2012
Säg mig hur
Alla verkar veta hur allt ska vara.
Hur man ska känna, vad man bör klara.
 
Nu har det gått ett år.
Sörja man inte längre får.
 
Man borde tänka på allt fint man har.
Allt det andra som finns kvar.
 
Vad ska man göra när kroppen värker och hjärtat blöder?
Ge mig det koncept ni tror jag behöver.
 
Jag kan inte sopa undan och glömma.
Det som jag innerst i mitt hjärta vill gömma.
 
Låt mig få sörja på mitt sätt.
Tror inte att något sätt är rätt.
 
Varför måste jag min sorg försvara?
Kan någon det för mig förklara?
 
Av Agneta Thorslund
Publicerad den 10 maj 2012
I blommans tid

En blomma liknar mänskans kropp
hon föds till livet som en knopp
då grönskan väcker stort behag
en solig vårvarm dag
 
Hon växer till i vårens tid
och blir så vacker, skör och blid
och som hon blommar, blommar sen
om sommaren, sommaren
 
Då åskan mullrar, regnet slår
hon står där ändå, där hon står
Ty, efter storm och orostid
det kommer frid, kommer frid
 
Två blommor bland oss finns ej mer
de har till jorden fallit ner
Men, de skall blomma snart igen
i himmelen, himmelen
 
Av: Lars-Erik Ankarskär