Skriv i Pratbubblan
Pratbubblan
[168]
2018-05-17 09:54
Skrivet av:
Mamma
Skicka e-post till mig
VSFB Medlem
Johan
Saknaden efter dig är så stor♥️♥️
[167]
2018-04-14 20:53
Skrivet av:
Mamma
Skicka e-post till mig
VSFB Medlem
Johan
Idag fyller din syster 20 år, hon har blivit stora damen.
Hon älskar och saknar sin storebror så mycket ♥️♥️
[166]
2018-03-12 16:06
Skrivet av:
Julia
Min älskade dotter
Jag har nyligen mist min 3-åriga dotter i sviterna av en cancersjukdom. Sjukdomsförloppet var grymt och snabbt. Jag saknar henne så det gör ont i varenda del av min kropp. Älskade fina barn, du har lärt mig så mycket om livet. En dag ska vi återförenas, det är jag övertygad om.
[165]
2018-03-09 20:47
Skrivet av:
Sofie
Svar till älskade skruttan. Vill så gärna ha kontakt med dig. Min dotter tog ifrån oss för precis en vecka sen. Också 2.5 år. Vill dela sorg o glädje.
2018-03-30 15:31
Kommentar av:
Lisa
Skicka e-post till mig
Hej Sofie,

Jag skulle gärna vilja komma i kontakt med dig och även den personen som kallade sig älskade skruttan om du har fått kontakt med henne/honom.
Vår lilla pojke Henry hade precis fyllt två år och dog för två dagar sen i en ovanlig bakterieinfektion. Jag skulle gärna vilja prata med någon som går igenom samma sak.

Vänliga hälsningar,
Lisa 0702374627
[164]
2018-03-07 21:24
Skrivet av:
Soledad
Skicka e-post till mig
Att känna sorg
När jag förlorade mitt barn kändes det som att det här händer inte det är inte jag som hår igenom det här . Det blev en otrolig chock och fruktansvärt kämpigt att orka med ett normalt liv. Jag gick in i mig själv och mådde jätte dåligt . Trots att åren har gått känns det fortfarande väldigt jobbigt eftersom jag inte har några barn.
[163]
2018-02-19 09:54
Skrivet av:
Mamma
Skicka e-post till mig
VSFB Medlem
Johan
Det var nu ett tag sen jag skrev till dig här, men jag tänker på dig varje varje dag och önskar att du var här hos oss.
[162]
2018-01-25 21:03
Skrivet av:
Mamma till Linnéa
Att förlora ett spädbarn
Att vara gravid var för mig förknippat med en enorm lycka. Lyckan förvandlades till oändlig sorg den 23 mars 2017. Hon skulle komma till oss i maj 2017. Hon kom, men hon öppnade aldrig ögonen. Allt var förberett. Alla väntade. Vi räknade ner dagarna. Hon var så otroligt efterlängtad. Nu är hon evigt saknad.

Livet är svårt. Orättvist och skört. Jag tillåter mig att känna alla känslor som sorgen bär. Förtvivlan, frustration, ilska, missunnsamhet. Att komma över sorgen gör man inte. Förhoppningsvis lär man sig leva med den. Jag har ocksp mörka tankar om livet. Livet kunde ta allt materiellt, men inte henne. Mitt barn som jag älskar så otroligt mycket. Jag kämpar varje dag för att hitta lite hopp, men det är så svårt. Omgivningen tror att nu har ett år snart gått, nu mår hon nog bra. Nej, insidan talar emot mitt yttre. Det är inte bra. Föräldrar som sörjer. Föräldrar som insett att allt vi väntade på, allt vi skulle få, förblir i tankarna.

Linnéa, mammas ängel. Lova mig att vi ses igen. Låt mig bara få hålla om dig. Jag kommer aldrig acceptera att du inte fick leva eller att jag aldrig får vara din mamma fysiskt.
Du och din storebror är allt för mig. Mina vackra barn. Jag älskar er mer än ord kan beskriva.

Mamma
[161]
2018-01-24 23:42
Skrivet av:
Louies mamma
Skicka e-post till mig
Livet utan Louie är outhärdligt
Det har den 31/5 2018 gått två år sedan vår son sa farväl till livet och tog sitt sista andetag i min famn.
Han fick sju månader och 17 dagar i livet och tillsammans med oss.
Jag tar fortfarande timme för timme för att orka. Jag ser på foton och filmer varje dag för att vara honom nära.jag bär på så mkt ilska på vården från hans vårdtid. Jag saknar honom så att mitt hjärta går aönder.
Jag känner så kraftigt så att jag inte orkar leva ngt mer. Att jag vill dö...för jag klarar inte smärtan.
Vi kämpar för att få ett syskon till Louie med ivf o det är det enda som ger hopp o ktaft för en stund.
Skriver av mig om sorg o smärta o.lägger ut foton på Louie på instagram. Vet egentligen inte varför men skiver av mig. Känner mig så ensam. Samtidigt så är jag så rädd att alouie ska glömmas bort....
Har fått tips av mentor att sluta dela den typen av inlägg då det skrämmer människor o att jag lömnat ut mig ssjälv. Folk runtom förväntar sig att sorgen har lättat efter två år o livet går vidare. Men jag är kvar....och sorgen är lika kraftfull nu som då. Hur gör man för att orka leva?
2018-02-01 21:01
Kommentar av:
ishraq
Skicka e-post till mig
Hej
Det är som du säger sorgen går inte över och livet blir inte samma. Jag förlorat tvillingar som föddes tidigt efter att ha kämpat med ivf i 21 år för tre år sedan. sorgen är lika kraftfull . Kram
[160]
2018-01-22 12:19
Skrivet av:
Mamma
Skicka e-post till mig
VSFB Medlem
Johan
Idag skulle du ha fyllt 23 år älskade ängel den finaste av dom alla.
GRATTIS PÅ 23-ÅRSDAGEN.
[159]
2017-12-27 19:42
Skrivet av:
Mamma
Skicka e-post till mig
VSFB Medlem
Johan
?? Grattis på namnsdagen ??
[158]
2017-12-24 22:08
Skrivet av:
Mamma
Skicka e-post till mig
VSFB Medlem
Johan
Önskar att du var här o fira julafton med oss älskade son, men du är alltid med oss i vårt hjärta.
<3 <3 <3
[157]
2017-11-26 16:13
Skrivet av:
Mamma
Skicka e-post till mig
VSFB Medlem
Johan
Varför varför tänker jag varenda dag, men tyvärr så kommer jag aldrig få nåt svar på den frågan
[156]
2017-09-17 16:20
Skrivet av:
Mamma
Skicka e-post till mig
VSFB Medlem
Johan
Min älskade son, dagarna går, men är o kommer aldrig bli desamma utan dig du fattas oss????
[155]
2017-09-11 00:40
Skrivet av:
Mamma o pappa
Fina Dino
Vi älskar dig så mycket lilla gubben och det är så tungt utan dig här fysiskt. Önskar så jag kunde få krama dig nu lilla älsklingen.
Svar till mamma till "skruttan": hur överlever man? Ja du, det är så sjukt svårt att fortsätta utan sitt barn. Vi förlorade vår son för 2 månader sedan. Och det är så svårt och det gör så ont. Men på något sätt så får man försöka se saker positivt och hämta energi från det. Vår son är alltid med oss, och jag är övertygad om att vi kommer att ses igen. Men inte riktigt än. Vi har till exempel livat honom att han skulle få syskon:) vi är en familj ändå. Han är med oss i allt vi gör. Men det går ju inte att undvika smärtan såklart. Det gör ont. Jag har nu börjat jobba. Började 25%, nu är jag uppe i 75%. Det gör det lättare för mig, att ha något att tänka på. Men det är viktigt att ta det i sin takt. Inte rusa in i jobbet för snabbt. Innan hade jag jättemycket ångest med jobbet o gå dit o träffa människor. Men nu är det bättre. Får fortfarande gråtattacker o utbrott varje dag, flera ggr om dagen. Men känns viktigt i bearbetningen. Som dom har sagt till oss, detta såret det läker aldrig. Men man lär sig att leva med det. Det är det värsta som kan hända. Behöva begrava sitt egna barn. Det ska ingen människa behöva få göra. Men tyvärr så är livet brutalt o orättvist ibland. Men hämta kraft i att ditt barn alltid finns hos dig oavsett om du ser eller ej. Våra änglar finns här. Jag känner det<3
Älskar dig så mycket Dino<3
[154]
2017-09-07 19:22
Skrivet av:
Mamma
Älskade skruttan
Det är två veckor sedan vår älskade dotter gick bort. Hon blev endast 2,5 år gammal och drogs ifrån oss genom en olycka. Saknar dig lilla skruttan så enormt mycket. Du var ju frisk som en nötkärna och älskade livet - du var ju odödlig! Smärtan och saknaden är outhärdlig och fysiskt så otroligt smärtsam. Ni föräldrar som förlorat barn, hur överlever man?
[153]
2017-08-31 19:38
Skrivet av:
Mamma o Pappa
Dino
Lilla ängel. Vår fina lilla ängel.Vi saknar dig såå mycket. Det är svårt utan dig. Det är tomt utan dig. Det är nånting som saknas. Ett stort hål känner jag i bröstet. Jag skulle så vilja krama om dig. Se dig, se att du mår bra. Jag vill verkligen krama om dig nu o säga hur mycket jag har saknat dig, nu i snart 2 månader. Känns som så länge sen. Men ändå som du nyss var här. Jag kan inte vänja mig vid tanken på att jag inte ska träffa dig idag, imorgon, eller någon annan dag snart. Det känns så tungt att vara borta från dig så länge. Saknar dig så mycket. Men en dag så ska vi ses igen. Det vet jag. Det känner jag. Men det känns för länge till dess. Hur ska jag fortsätta mitt liv som vanligt? Det går inte. Jag har börjat jobba lite smått. Det känns bra att ha något mer att göra, något annat att tänka på oxå. Men så fort det blir lugnt eller när jag kommer hem, då börjar det att göra ont igen. Mer ont. Hålet i mitt bröst. Varför kan du inte vara här? Här hos mig, hos oss. Mamma o pappa saknar dig så mycket så vi vet inte hur vi ska ta oss igenom det här. Men var inte orolig min son. Vi ska kämpa på. För din skull. Och så har vi ju lovat att du ska få syskon också. Vi ska inte svika dig min lilla älskling. Vi ska kämpa för dig, som du kämpade för oss <3

Älskar dig för alltid!! Puss o kram från Mamma o Pappa

<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3
[152]
2017-08-28 13:13
Skrivet av:
Mamma
Skicka e-post till mig
VSFB Medlem
Johan
Undrar hur du har det i himlen vår fina ängel
[151]
2017-08-23 22:43
Skrivet av:
Mamma
Skicka e-post till mig
VSFB Medlem
Johan
2 år sen du blev en ängel <3 <3.
Mamma, Pappa o lillasyster saknar dig så otroligt mycke.
[150]
2017-07-29 21:07
Skrivet av:
Jessica
Vår älskade lilla Pluttis
Lilla gubben, jag saknar dig så mycket. Obeskrivligt mycket. Jag trodde att jag skulle klara av detta bättre än jag har gjort. För vi är ändå positiva. För vi fick 25 fantastiska dagar med dig. Dom 25 dagarna är dom bästa dagarna i vårt liv. Pappas o mitt. Och vi vet att du har det bättre nu där du är. Du känner inte smärtan mer. Du är alltid med oss, och vi är alltid med dig. Och jag vet att vi kommer att ses igen. I all denna smärta och sorg så känns det ändå bra... Men trots det så kan jag inte kämpa emot den smärta jag känner nu. Att du inte är här fysiskt hos oss. Jag ser andra barn överallt. Familjer. Först blir jag glad för dom är ju så söta. Och jag tänker mig dig lilla sötnos, men sen tas känslan över av ren sorg o smärta. För jag kommer inte få se dig springa sådär. Jag kommer inte få se dig på en sån liten cykel som jag tänkte mig. Vi hade ju tänkt oss dig här hos oss. Men det blev inte så. Och det gör så ont. Så ont att jag inte kommer få krama dig igen. Inte få hålla din hand som du älskade. Inte känna din doft. Ditt varma gosiga huvud när jag pussar på dig. Se dina fina ögon titta upp på mig. Dom sötaste ögon jag nånsin sett. Du tittade mig rakt in i själen. Det gör så ont att jag inte får vara med om detta igen. Jag saknar att byta blöja på dig. Jag saknar att mata dig med sonden som vi gjorde. Du älskade mat, du blev så glad när du fick mat. Jag saknar att springa ikapp med pappa för att komma till dig först för att träffa dig o se hur du mår. Att få höra att du mår bra, att du växer så fint, smälter maten och blir stabilare o stabilare. Men det ville sig inte. Min lilla älskling. Jag önskar nu som då att jag kunde ta din plats. Det är vi många som har önskat. Men det vet jag inte går längre. För det som har hänt, det har hänt. Jag vaknar fortfarande och hoppas att allt ska vara en lång otäck mardröm. Men inser mer o mer att det inte är möjligt. Då det nu är 22 dagar sedan du gick över till andra sidan, då du somnade in i våra armar. Jag undrar hur jag ska klara av resten av jordelivet här utan dig. Men jag tror vi ska fixa detta tillsammans. En dag i taget. För du ger mer kraft Pluttis. Jag känner att du är med mig, med oss. Och vi alltid med dig. Vi älskar dig så mycket. Mest av allt. Och dina småsyskon ska få höra allt om dig. Vilken kämpe du var. Så stark lilla älsklingen. Du var så stark. Och vi är så stolta över dig, vår underbara ängel. Saknar dig, älskar dig, för alltid.

Mamma o Pappa
[149]
2017-07-22 19:57
Skrivet av:
Annika
Skicka e-post till mig
VSFB Medlem
Älskade son
Där var du
Mitt i livet
Med drömmar för framtiden
Och hopp
Och längtan

Här är jag nu
Utan dig
Med saknaden efter dig
Med sorgen över att du berövats livet
Med smärtan, långt värre än när jag gav dig livet

Du - mitt barn
Jag skulle ju skydda dig för alltid
Jag kunde inte hindra att det onda hände dig
Min älskade son