Skriv i Pratbubblan
Pratbubblan
[140]
2017-04-01 22:36
Skrivet av:
Marie
Skicka e-post till mig
Jag saknar dig så, min fina son
Det var den 10December 2016, som vi kallade på polis och låssmed som öppnade dörren på din lägenhet som du hade köpt för 2 år sedan, vi hittade dig i sängen död, du blev bara 24 år Hampus. Nu har det gått 3 månader Och 3 veckor sedan du lämnade oss, vi kommer antagligen aldrig att få svar på vad som hände dig, om det var självmord eller en olyckshändelse.Jag vet att det inte får tillbaka dig, men jag vill så gärna få ett svar på vad som hände, och varför jag inte märkte att du inte mådde bra, du var alltid glad och hade många vänner runt om dig. Jag saknar dig så min fina underbara son.
[139]
2017-03-25 18:06
Skrivet av:
Anita
Den 4:e juni 2015. Min man och jag befinner oss i Spanien när vi får telefonsamtalet från äldste sonen. Yngste sonen har fullständigt oväntat fått plötsligt hjärtstopp och fast akutbilen var där inom ett par minuter fanns det inget att göra. Jesper hade diplomerats från universitetet på måndagen och dog på torsdagen. Han var en underbar människa som hade så mycket planer för framtiden. Han blev 25 år! Livet är inte rättvist. Saknar honom så det värker överallt i kroppen. Älskade unge hoppas att du har det bra var än du befinner dig nu. Mamma❤️❤️❤️❤️❤️
[138]
2017-03-20 14:20
Skrivet av:
Elisabeth
Skicka e-post till mig
Ett änglabarn
Hej alla där ute!

Jag och min sambo miste vår kära Cazper i magen den 17/2-2017.
Allt gick så fort igentligen men i huvudet så gick allt så långsamt, den 17/2 hade vi besök på mödravården för en kontroll av våran son. Den barnmorskan vi hade uppe på mödravården skulle leta efter hjärtljuden på sonen men vart osäker på om det var min eller sonens så då kom det in en annan barnmorska som också letade efter hjärtljuden men var också smått osäker så vi blir nerskickade i utraljudsrummet och det krånglade lite innan vi kom in och där konstaterade dom att sonen hade dött imagen och uttrycker "Varför kom ni inte in tidigare" ca 2 minuter efter beskedet. Min första tanke var att jag kände ju honom imorse men sedan kom det precis som en missfalls-känsla vid övredelen av magen. Vi blit upp skickade till förlossningen för massa prover ca 15-18 provrör, sedan fick vi äta lite först innan vi skulle vidare till kk-mottagningen för att göra fostervattensprov och där såg jag att det var blod/brunt färgat och visste att något var fel. Kk-mottagningen skickade oss tillbaka till förlossningen där vi fick bestämma om vi skulle sova över på sjukhuset eller återkomma dagen där på vilket vi bestämde att sova hemma för att samla kraft. Kommer tillbaka till förlossningen den 18/2-2017 och blir inte undersökt av läkaren utan fick gå in på rummet och få igångsättningsmedicin som ändå inte hade någon större funktion fick i större av delen medicinen över lördagen och även söndagen. Den 20/2-2017 Då undersöker dom mig och säger att slemhinnorna upp till tappen ser bra ut och konstaterar att min tapp inte var mogen vilket jag inte tyckte var konstigt efter som jag var i vecka 28+5 när jag kom in... Sade sedan till den läkaren som undersökte att jag inte orkade vänta längre nu utan dom var tvungna att byta metod för det var psykiskt-påfrestande.. Min uppfattning av läkarens min var "vadårå? det är väl inte så farligt?" Dom kommer in senare under dagen med en 1-dygn tablett som ska verka i 1-dygn, hade även sagt till dom att jag vill hellre operera mig än att behöva vänta såhär länge innan det händer något. Så den 21/2-2017 kom våran vackra son ut och vägde 930g och var 38cm lång, vi skickade iväg honom på obduktion för att se om han mådde dåligt och anledningen till varför han dog. Vill tillägga att jag blev opererad den 21/2-2017 efter förlossningen för att min moderkaka satt fast.

Det var allt jag hade att skriva just nu. Mvh Elisabeth
[137]
2017-03-10 10:33
Skrivet av:
Hannu Koskela
VSFB Medlem
Endast synlig för VSFBs medlemmar
En objuden gäst
Inlägget visas endast för inloggade medlemmar
[136]
2017-03-04 11:59
Skrivet av:
En mamma
För två år sen sa de att ditt hjärta stod still. Dagen efter fick jag hålla om dig för första gången. Min dotter. Du hade levt i sex månader i min mage, sen orkade du inte mer. Du var större än jag trodde. Du var ett helt och vackert barn. Jag och din pappa fick snabbt bestämma ditt namn.
Efter det minns jag knappt. Det var en helt ljus vår och allt var dammigt. Vi begravde dig. Jag kunde inte se bäbisar utan att bryta ihop så jag gick inte ut så mycket. Vi grät och bråkade och pratade om dig. Sommaren var värdelös. Hösten blev lite bättre. Sakta blev livet mer som vanligt, trodde jag.
Nu sover din lillasyster i min famn. Hon blir sex månader om tre dagar. Hon ser ut som du. Om du fanns så skulle hon inte finnas. Du är med oss varje dag. Vi älskar dig och saknar dig och undrar hur du skulle ha blivit om du hade fått leva.
[135]
2017-03-02 22:36
Skrivet av:
Mamma
Skicka e-post till mig
Johan
❤❤SAKNAR SAKNAR DIG SÅ ❤❤
[134]
2017-02-23 20:52
Skrivet av:
Mamma
Skicka e-post till mig
Saknar dig så mycket älskade son är 1,5 år sen du Lämnade oss.
❤❤❤❤❤❤❤
[133]
2017-02-09 02:48
Skrivet av:
Sophia
Hur ska jag orka gå vidare?
Det är sex månader sedan jag förlorade mitt barn vid födseln.
Mitt fina efterlängtade och förstfödda barn.

Sorgen är fortfarande så påtaglig och smärtsam, och jag känner en sådan enorm ilska och bitterhet över livet. Jag har nyligen fått veta att jag förmodligen inte kommer att kunna bli gravid igen vilket gör det hela ännu jobbigare.

Det var inte såhär mitt liv skulle bli. Det är som en enda stor mardröm.
Jag vet inte hur jag ska orka gå vidare.
2017-02-20 15:43
Kommentar av:
Martina
Skicka e-post till mig
Hej Sophia! Beklagar att ditt barn inte fick stanna, den 23/9 2016 så förlorade jag och min man också vår flicka, en timme eter förlossningen. Allt känns så fruktansvärt orättvist och har man inte gått igenom detta själv så kommer ingen kunna förstå känslan inombords man bär på varje dag. Jag har Diabetes sen långt tillbaka som gör det svårt för mig med olika komplikationer och som även har påverkat mina graviditeter. Dom avråder mig till fler barn, men när barn är allt i ens liv så vill man ändå försöka och hoppas på att det ska gå bra denna gången. Vill du prata mer så finns jag här, jag vet vad du gått igenom och vet vad det r för tankar som snurrar. Mvh Martina
2017-02-27 22:38
Kommentar av:
Ishraq
Skicka e-post till mig
Hej Sophia jag förlorat mina tvillingar Anthon och Samuel veckan 22 av graviditet den 17januari 2015 , Anthon levde i 3 dagar och Samuel i en vecka . Jag hade kampat att ha barn i 21 år. jAG KAN INTE beskriva min sorg och jag ar en annan person nu.Om du vill prata skicka mig din tel .
[132]
2017-01-31 09:45
Skrivet av:
Mamma
Skicka e-post till mig
Min änglapojke
För två veckor sedan dog våran son Leon. Han blev sju veckor gammal innn hans kropp inte orkade kämpa längre. På torsdag ska vi begrava honom.
Hur ska jag orka plocka upp skärvorna och orka leva? Jag vet inte hur jag ska hantera det, gå vidare och leva. Jag försöker förstå... varför fick du inte leva när du kämpade så för ett liv? Varför togs du ifrån oss så hastigt? Det är inte ok, du skulle leva, du är så saknad min älskade fina pojk. Mitt hjärtat går sönder tusen gånger om och bara en trasig kropp är kvar
[131]
2017-01-30 20:48
Skrivet av:
Mamma
sista avsked
Idag var vi o tog sista farväl när du min lilla snutta var nerbäddad i kistan.
Min lilla älskling <3 kan fortfarande inte förstå att du är borta.

På fredag är det begravning o jag hoppas du ger mig styrka <3
älskar dig <3
[130]
2017-01-14 00:22
Skrivet av:
Karin
Skicka e-post till mig
VSFB Medlem
Saknar dig
28 dagar, 4 veckor, har du saknats i mitt liv. Det går inte att sätt ord på det jag känner, det gör så ont hela tiden och rätt var det är griper sorgen, smärtan tag i mig med sådan enorm kraft att jag måste tänka på att andas. Att du fattade ett beslut om att lämna oss, att du inte orkade leva med din ständiga inre smärta, gör mig så ont. Vi har kämpat tillsammans så många år och nu finns du inte här. Jag hoppas du fått frid och ro. Kommer alltid att sakna dig, min älskade son.
[129]
2017-01-01 15:30
Skrivet av:
Anne Marie Palm
Skicka e-post till mig
VSFB Medlem
vilket ben ska ja stå på??
4 månader har gått sen du lämnas oss Robin, vill egentligen följa dig på din vandring bland molnen men vet inte hur. Dessa 4 mån har varit ett stort kaos och är det fortfarande, vet inte var jag ska ta vägen med allt det onda som känns som brännmärken i hjärtat..du blev 37 min älskade unge, saknaden är oerhörd, vet inte om jag orkar en dag till med smärtan och utan dig..för evigt i mitt hjärta..
2017-01-01 23:50
Kommentar av:
Eva
Hej Anne Marie
Jag beklagar så mycket din förlust. Jag förlorade min son för 3 och1/2 år sen. Han var full av liv,frisk,fin. Det var en motorcykel olycka, han krockade med en älg och dog på platsen. Han blev 30 år.
Hur har jag lyckats överleva ? Svårt att hitta kraft att överleva för sin egen skull, jag fokuserade på min dotter, med all min kraft bestämde jag att vi skulle fixa det tillsammans så att hennes liv kunde fortsätta i lyckan med föräldrar som var tillräkligt starka att förlika sig med förlusten av sin son.
Vi lever ett bra liv nu, annorlunda , fattigare , men det går bra.
Mitt andra knep var att inte tänka framåt för mycket. Inte fantisera hur jag kommer att känna framöver. Ta en dag i taget, just idag känns det svårt, i morgon känns det kanske annorlunda , och så är det. Just nu känns det ok för det mesta.
Är också uppmärksam på tecken från min son, och tro mig, jag får väldigt många. Dom ger mig hans tillstånd att känna glädje fast han inte är med oss fysiskt.
Hoppas Du hittar Din väg genom sorgen, vi är många som drabbats på samma sätt.
Kram
2017-01-07 20:47
Kommentar av:
Kaija Mahfoud
Skicka e-post till mig
Min älskade unge blev 35 innan han lämnade oss 15 juni förra året. Saknar honom så mycket att det gör ont i hjärtat och varje dag är ett kamp för att klara av vardagen.
Han finns i mina tankar hela tiden och överallt.
Gråter och saknar honom så mycket att jag tror inte jag klarar av det här...
[128]
2016-12-19 11:51
Skrivet av:
Förälder
Skicka e-post till mig
Trots att det nu är en extra jobbigt tid då det snart är jul, vill jag ändå önska.
GOD JUL
OCH
GOTT NYTT ÅR
[127]
2016-09-21 12:29
Skrivet av:
Mamma
Skicka e-post till mig
Saknad
1 år av otrolig sorg och saknad
[126]
2016-08-19 23:45
Skrivet av:
Eija
Skicka e-post till mig
VSFB Medlem
Min älskade fina son
Min son gick bort den 5 juli i år. Han hette också Patrik. Han skulle ha fyllt 29 år två dagar efter sin begravning. 29 år!!! Det är ju ingen ålder. Man har nästan hela livet framför sig. Det är så orättvist. Han hade tre barn...en dotter på fem månader, en son på snart sex år och en bonusdotter på tio år. Nu har de ingen pappa längre. Jag har ifrågasatt livet och dess mening. Jag har ifrågasatt religionen. Men inte fått några svar. Jag vaknar varje morgon och andas igenom min dag tills det är dags att gå till sängs igen. Ingenting mer. Hur ska jag någonsin kunna gå vidare med mitt liv?? Var skulle kraften till livet komma ifrån?? Sorgen är enorm och den har tagit ett stort grepp om mig. Hur mycket tårar finns det?❤️❤️❤️
2016-10-23 13:47
Kommentar av:
eva
Hej! min Patric var 25 när han somnade in. Jag har inte ord till dig och vet att dom inte räcker till. Det har gått över 2 år nu och fortfarande vaknar jag med sorgen och lägger mig med den. Vet precis vad du går igenom, ta hand om dig!
[125]
2016-08-12 19:39
Skrivet av:
Eva
Skicka e-post till mig
Alltid älskad och saknad
Älskade Patric! det är 2 år sen du lämnade oss och fortfarande kan jag inte leva fullt ut utan dig! Jag ringer dig ibland, känner hur hjärtat bultar när signalerna går fram. Gråter stilla när signalerna dör ut, ingen svarar som så många gånger förut. Min tröst är att tro att du finns med din syster och morfar, slipper smärta och mår bra. Jag blir aldrig mer densamma utan dig! VARFÖR?
2016-08-15 19:04
Kommentar av:
Anita Kristensson
Mitt hjärta hoppade till när jag läste namnet Patric, min son heter också Patric, han dog för drygt 8 år sedan helt plötsligt. Jag har också frågat VARFÖR tusen gånger men inte fått något svar. Hans son var 1,5 år och hans fru hade en bebis i magen.Tänk så ofattbart livet blev.
Vår Patric hade precis fyllt 40 år.
Jag vet vilket helvete du går igenom, men man lär sig att överleva och se små ljusglimtar här och där .Fortfarande ramlar jag ner i botten, men tar mig upp fortare.
Jag tror också att dom finns någonstans,det känns så.

Många kramar
Anita
[124]
2016-08-12 10:20
Skrivet av:
Emelie
Skicka e-post till mig
Våran son
Min 2 månaders son dog plötsligt för 6 dagar sen. Vi höll om honom när det hände, jag vet inte hur jag ska hantera sorgen, den är fruktansvärd. Vårat ända barn. Jag har inget nu. Det tog lång tid innan vi fick han. 2år försökte vi, ddt ända jag tänker är att jag vill ha ett nytt barn. ( är det hemskt och tänka så??) vet att ingen skulle ta lillens plats. Men jag går under.

Vad ska jag göra??
Kramar // Emelie
2016-11-06 17:42
Kommentar av:
Sandra
Skicka e-post till mig
Hej Emelie,

Jag förstår precis hur du känner, i somras vad vi med om samma sak. Vi hade försökt väldigt länge med att få barn och väntade tvillingar. De mådde jättebra, men jag blev jättesjuk och förlossning sattes igång och de gick inte att rädda. De var fantastiska pojkar även om jag bara fick känna dem en kort stund. Smärtan är ofantlig och det är svårt för andra att förstå hur det känns.

Nej, det är inte hemskt att tänka så. Man vill så gärna uppleva lyckan igen

Om du vill ha någon att prata med som förstår får du gärna höra av dig. Det gäller även andra i samma situation. Man känner sig så ensam :( sandra.akesson87@gmail.com

Kram,
Sandra
[123]
2016-06-16 20:13
Skrivet av:
Susanne Fredriksson
Skicka e-post till mig
Min älskade dotter Caroline
Min dotter Caroline gick bort i cancer den 14 november 2015, 28 år och nybliven mamma till en liten flicka.

Hon var den mest fantastiska person som fanns, så levnadsglad och alltid ett leende på läpparna. Hon månade så mycket om alla i hennes närhet, hon hade en stor familj, sin man och deras lilla dotter och en stor vänskapskrets som alla älskade henne så mycket.

Dagen innan julafton 2014 satt vi på Södersjukhuset i Sthlm och väntade på besked varför Caroline mådde dåligt, hon sa, kommer det in en läkare, är det ingen fara, men kommer det in två, då är den ena en onkolog då har jag cancer sa hon, in kommer två, hela min värld rasade samman, allas vår värld rasade samman :(

2015 var det mest kaotiska år vi någonsin varit med om, mycket hände, vi fick ett barnbarn, Caroline opererades, jag och hennes svärmor bodde hos dem i omgångar och hjälpte dem med vårt lilla barnbarn som dom fick ta ut 9 veckor för tidigt, jag bodde på NEO i tre veckor, sen även efter, hemma hos dem. Caroline var tumörfri i sex veckor sommaren 2015, minns att hon sa, mamma, håren på benen börjar växa ut, dags att börja raka sig igen, vilken glädje :)

I augusti 2015 började helvetet om igen, glädjen varade inte länge :( Från den 16 aug till lördagen den 14 november kl.17.10 då hon tog sitt sista andetag, kämpade vi verkligen för hennes skull, hon skulle inte dö, det var inte dem indikationer vi hade fått från vården till 100%

Det är en stor och fruktansvärd förlust för oss alla, jag talar för mig själv när jag frågar, hur går man vidare, hur klarar man det här? Caroline var mitt första barn av tre, hon var min bästa vän och jag hennes, samtidigt som vi också var mor och dotter <3
[122]
2016-06-16 16:56
Skrivet av:
Malin Hedström
Skicka e-post till mig
Min älskade Jonathan
Vår älskade son dog 11 maj 2016. Den 14 maj skulle han fyllt 20 år... Han har en äldre bror 21 år och en yngre bror 11 år... han fattas oss! Jag kan inte fatta att han är borta! Jag är såå ledsen hela tiden. Hur orkar man? Det gör så ont i hjärtat. Så ont.
[121]
2016-06-02 22:00
Skrivet av:
Helen Andersson
Skicka e-post till mig
Världens finaste son har lämnat mig och jag kan inte tro eller fatta det...
Hur gör man? Min 23 åriga son och mitt hjärta här i livet... ett plötsligt hjärtstopp och 6 dagar senare så finns du inte mer? 18/4 stod jag där med din hand i min hand när de tog ut respiratorn... jag kände din puls sluta slå.. hörde ditt sista andetag...... ändå vägrar min kropp förstå att detta har hänt........Min fina, underbara Levi... var är du? Jag behöver dig nu. Du kan inte ha lämnat mig... Du är ju mitt barn.. som själv skulle få barn i oktober och bli pappa för första gången......Hur fan klarar man nåt sånt här? Hjälp någon?
2016-06-05 21:52
Kommentar av:
Lena Sahlin
Skicka e-post till mig
Kära Helen! Jag känner samma saknad, sorg och panik som du. Förlorade min son Viktor den 25/5. Han skulle fyllt 23 år igår. Han somnade in hemma i sin säng efter att ha kämpat mot sin jävla cancer in i det sista. En ung själ som bara ville leva livet och äga världen i en kropp som blev uppäten inifrån av ett monster. Jag försöker intala mig att han åtminstone inte lider och har ont längre men saknaden är fruktansvärd! Jag har dock min dotter - Viktors lillasyster och ögonsten - som jag måste leva vidare för och du ett kommande barnbarn. Livet är för evigt förändrat, inget blir som förut, och något har för alltid gått sönder inombords. Stor kram!!