Skriv i Pratbubblan
Pratbubblan
[150]
2017-07-29 21:07
Skrivet av:
Jessica
Vår älskade lilla Pluttis
Lilla gubben, jag saknar dig så mycket. Obeskrivligt mycket. Jag trodde att jag skulle klara av detta bättre än jag har gjort. För vi är ändå positiva. För vi fick 25 fantastiska dagar med dig. Dom 25 dagarna är dom bästa dagarna i vårt liv. Pappas o mitt. Och vi vet att du har det bättre nu där du är. Du känner inte smärtan mer. Du är alltid med oss, och vi är alltid med dig. Och jag vet att vi kommer att ses igen. I all denna smärta och sorg så känns det ändå bra... Men trots det så kan jag inte kämpa emot den smärta jag känner nu. Att du inte är här fysiskt hos oss. Jag ser andra barn överallt. Familjer. Först blir jag glad för dom är ju så söta. Och jag tänker mig dig lilla sötnos, men sen tas känslan över av ren sorg o smärta. För jag kommer inte få se dig springa sådär. Jag kommer inte få se dig på en sån liten cykel som jag tänkte mig. Vi hade ju tänkt oss dig här hos oss. Men det blev inte så. Och det gör så ont. Så ont att jag inte kommer få krama dig igen. Inte få hålla din hand som du älskade. Inte känna din doft. Ditt varma gosiga huvud när jag pussar på dig. Se dina fina ögon titta upp på mig. Dom sötaste ögon jag nånsin sett. Du tittade mig rakt in i själen. Det gör så ont att jag inte får vara med om detta igen. Jag saknar att byta blöja på dig. Jag saknar att mata dig med sonden som vi gjorde. Du älskade mat, du blev så glad när du fick mat. Jag saknar att springa ikapp med pappa för att komma till dig först för att träffa dig o se hur du mår. Att få höra att du mår bra, att du växer så fint, smälter maten och blir stabilare o stabilare. Men det ville sig inte. Min lilla älskling. Jag önskar nu som då att jag kunde ta din plats. Det är vi många som har önskat. Men det vet jag inte går längre. För det som har hänt, det har hänt. Jag vaknar fortfarande och hoppas att allt ska vara en lång otäck mardröm. Men inser mer o mer att det inte är möjligt. Då det nu är 22 dagar sedan du gick över till andra sidan, då du somnade in i våra armar. Jag undrar hur jag ska klara av resten av jordelivet här utan dig. Men jag tror vi ska fixa detta tillsammans. En dag i taget. För du ger mer kraft Pluttis. Jag känner att du är med mig, med oss. Och vi alltid med dig. Vi älskar dig så mycket. Mest av allt. Och dina småsyskon ska få höra allt om dig. Vilken kämpe du var. Så stark lilla älsklingen. Du var så stark. Och vi är så stolta över dig, vår underbara ängel. Saknar dig, älskar dig, för alltid.

Mamma o Pappa
[149]
2017-07-22 19:57
Skrivet av:
Annika
Skicka e-post till mig
VSFB Medlem
Älskade son
Där var du
Mitt i livet
Med drömmar för framtiden
Och hopp
Och längtan

Här är jag nu
Utan dig
Med saknaden efter dig
Med sorgen över att du berövats livet
Med smärtan, långt värre än när jag gav dig livet

Du - mitt barn
Jag skulle ju skydda dig för alltid
Jag kunde inte hindra att det onda hände dig
Min älskade son
[148]
2017-07-14 19:18
Skrivet av:
Mamma
Skicka e-post till mig
Finaste ängel
Finaste ängel,
Du skulle komma till oss den 16 maj 2017. Ditt liv tog slut mitt hjärta, endast efter sju månader. Istället för enorm lycka förvandlades livet till en outhärdlig sorg och saknad. Istället för blöjbyten åker vi till dig där du vilar i asklunden. Det gör så ont. Hur ska jag leva utan dig mitt barn. Livet är skört. Livet är grymt. För mig och oss blir det aldrig mer detsamma. Du fattas oss Linnea.

Jag älskar dig så otroligt mycket.

Mamma
[147]
2017-07-10 21:32
Skrivet av:
En trasig mamma
Jag saknar dig min pojke
Jag saknar dig min fina älskade pojke. Min första son.
Jag skulle ge allt bara för att få hålla om dig för en minut. Dofta i din lilla nacke, känna din mjuka goa varma kropp. Pusss på dina mjuka runda kinder.

Jag saknar dig så obeskrivligt mycket, ibland skriker jag rätt ut av smärta och saknad.

Om det finns något mer än det här, då ses vi igen.

Puss från mamma
[146]
2017-06-23 23:15
Skrivet av:
Mamma
Skicka e-post till mig
VSFB Medlem
Johan
GLAD MIDSOMMAR.
mitt älskade fina barn.
Puss på dig❤❤❤
[145]
2017-06-18 14:48
Skrivet av:
Mamma
Skicka e-post till mig
VSFB Medlem
Johan
Nu har din lillasyster tagit studenten, vi saknade din närvaro önskade att du fick se hur lycklig och fin hon var din syster.Men jag tror du och farfar satt på en moln tillsammans och såg henne.
[144]
2017-06-05 12:10
Skrivet av:
Viktoria
Skicka e-post till mig
VSFB Medlem
Min älskade son
Min älskade älskade Tom, endast 18 år hann du bli innan vi skiljde oss åt. Det har nu gått en månad sedan du somnade in i mina armar på sjukhuset i Israel. Det gick så snabbt. Hur ska jag någonsin kunna leva utan dig, då det inte finns någon luft kvar att andas. Hur ska jag kunna vakna upp varje dag utan att få se ditt leende, höra ditt skratt. Min älskade Tom, jag vill inte lämnade dig kvar här och ta steget till ett liv utan dig. Snart är det begravning, efter mycket arbete med att få hem dig i från Israel. Hur ska jag klara av att säga ett sista farväl? Det går bara inte! Vill bara skrika, skrika ut min saknad, min ilska att det var just du som fick lämna oss. Tankarna är inte alltid logiska har jag märkt.

Varför togs du ifrån mig, varför togs du ifrån möjligheten till ett liv, att få bli vuxen, jag tror att du skulle skapa dig ett liv så som precis du ville ha det. För så fungerade du min älskade, du tog för dig det du ville ha.

Jag försöker att förstå, jag försöker att överleva förlusten av dig, men det är svårt, jag vill inte gå vidare, jag vill stanna här hos dig. Jag ser inte mig själv fungera som tidigare. Min smärta gör så ont. Saknar dig så mycket. Känner att jag inte vill leva utan dig i mitt liv. Smärtan och saknaden är så stark.
Vem är jag, känner inte igen mig själv, jag orkar inte vara den jag var och jag tror att jag aldrig kommer att bli densamma, hur är det möjligt att ens leva vidare utan dig min älskade son. Jag är ensam, ensam utan dig.

Dagarna passerar och jag vill bara skrika!
Jag vill bara ha dig tillbaka hos mig. Snälla Tom, kom tillbaka till mig, jag behöver dig för att vara hel.

Mitt älskade barn!

Du är borta, du finns inte längre. Jag kan inte förstå att jag aldrig får träffa dig, krama dig, se dig i ögonen, prata med dig. Jag älskade att prata med dig. Du var så intelligent och rolig. Hur ska jag kunna leva utan dig.

Hade du ont? En fråga som jag ställer mig, gjorde det ont min lilla älskling.
Smärtan är allt jag har nu, sorgen och saknaden smärtar så mycket att jag inte förstår hur jag ska leva vidare.

Jag vet att saker måste göras, livet går vidare. Men jag vill inte gå vidare, vill vara hos dig. Bara hos dig. Krama dig, viska att jag älskar dig, nu och för alltid. Tom kom tillbaka till mig.

Åh älskade Tom, Jag försöker att inte gripas av panik. Jag är rädd att jag aldrig kommer att ta mig igenom ett liv utan dig.

Bestämt mig för att tända ett ljus, som kan vägleda dig hem. Hem till mig och min famn igen.
Känner en oerhört ilska och en avundsjuka på dem i din närhet som bara lever vidare. Jag vet att tankarna är orealistiska och jag vet att livet går vidare för dem flesta, men jag stannar här, mitt liv innan jag miste dig vill jag ha tillbaka. Vill inte lämna dig här.

Jag önskar att jag visste och fick en försäkran om att du är på en vacker plats just nu. En plats med kärlek och värme. Tanken om ensamhet gör mig så rädd och olycklig.

Önskar och hoppas så mycket att vi får rå om varandra igen. Jag hoppas att den tiden kommer att komma så vi kan bli ett igen. Jag måste tro på det annars kommer jag inte klara det här.

Kram Mamma
[143]
2017-05-24 22:17
Skrivet av:
Mamma
Skicka e-post till mig
Johan
Igår var det den 23, det var på det datum som olyckan hände.
[142]
2017-05-07 23:09
Skrivet av:
Mamma
Skicka e-post till mig
Son
Hjärtat värker av den otroliga saknaden efter dig min ❤älskade son,❤Jag skulle ge allt för att få tillbaks dig, igen men jag vet ju att det aldrig blir så , o det gör mig så lessen.
[141]
2017-04-29 20:45
Skrivet av:
Ishraq
Skicka e-post till mig
mina tvilliingar
I hjärtat finns ett rum
som bara är för er
Och var jag än tar plats
så finns ni här hos mig
mamma
[140]
2017-04-01 22:36
Skrivet av:
Marie
Skicka e-post till mig
Jag saknar dig så, min fina son
Det var den 10December 2016, som vi kallade på polis och låssmed som öppnade dörren på din lägenhet som du hade köpt för 2 år sedan, vi hittade dig i sängen död, du blev bara 24 år Hampus. Nu har det gått 3 månader Och 3 veckor sedan du lämnade oss, vi kommer antagligen aldrig att få svar på vad som hände dig, om det var självmord eller en olyckshändelse.Jag vet att det inte får tillbaka dig, men jag vill så gärna få ett svar på vad som hände, och varför jag inte märkte att du inte mådde bra, du var alltid glad och hade många vänner runt om dig. Jag saknar dig så min fina underbara son.
[139]
2017-03-25 18:06
Skrivet av:
Anita
Den 4:e juni 2015. Min man och jag befinner oss i Spanien när vi får telefonsamtalet från äldste sonen. Yngste sonen har fullständigt oväntat fått plötsligt hjärtstopp och fast akutbilen var där inom ett par minuter fanns det inget att göra. Jesper hade diplomerats från universitetet på måndagen och dog på torsdagen. Han var en underbar människa som hade så mycket planer för framtiden. Han blev 25 år! Livet är inte rättvist. Saknar honom så det värker överallt i kroppen. Älskade unge hoppas att du har det bra var än du befinner dig nu. Mamma❤️❤️❤️❤️❤️
[138]
2017-03-20 14:20
Skrivet av:
Elisabeth
Skicka e-post till mig
Ett änglabarn
Hej alla där ute!

Jag och min sambo miste vår kära Cazper i magen den 17/2-2017.
Allt gick så fort igentligen men i huvudet så gick allt så långsamt, den 17/2 hade vi besök på mödravården för en kontroll av våran son. Den barnmorskan vi hade uppe på mödravården skulle leta efter hjärtljuden på sonen men vart osäker på om det var min eller sonens så då kom det in en annan barnmorska som också letade efter hjärtljuden men var också smått osäker så vi blir nerskickade i utraljudsrummet och det krånglade lite innan vi kom in och där konstaterade dom att sonen hade dött imagen och uttrycker "Varför kom ni inte in tidigare" ca 2 minuter efter beskedet. Min första tanke var att jag kände ju honom imorse men sedan kom det precis som en missfalls-känsla vid övredelen av magen. Vi blit upp skickade till förlossningen för massa prover ca 15-18 provrör, sedan fick vi äta lite först innan vi skulle vidare till kk-mottagningen för att göra fostervattensprov och där såg jag att det var blod/brunt färgat och visste att något var fel. Kk-mottagningen skickade oss tillbaka till förlossningen där vi fick bestämma om vi skulle sova över på sjukhuset eller återkomma dagen där på vilket vi bestämde att sova hemma för att samla kraft. Kommer tillbaka till förlossningen den 18/2-2017 och blir inte undersökt av läkaren utan fick gå in på rummet och få igångsättningsmedicin som ändå inte hade någon större funktion fick i större av delen medicinen över lördagen och även söndagen. Den 20/2-2017 Då undersöker dom mig och säger att slemhinnorna upp till tappen ser bra ut och konstaterar att min tapp inte var mogen vilket jag inte tyckte var konstigt efter som jag var i vecka 28+5 när jag kom in... Sade sedan till den läkaren som undersökte att jag inte orkade vänta längre nu utan dom var tvungna att byta metod för det var psykiskt-påfrestande.. Min uppfattning av läkarens min var "vadårå? det är väl inte så farligt?" Dom kommer in senare under dagen med en 1-dygn tablett som ska verka i 1-dygn, hade även sagt till dom att jag vill hellre operera mig än att behöva vänta såhär länge innan det händer något. Så den 21/2-2017 kom våran vackra son ut och vägde 930g och var 38cm lång, vi skickade iväg honom på obduktion för att se om han mådde dåligt och anledningen till varför han dog. Vill tillägga att jag blev opererad den 21/2-2017 efter förlossningen för att min moderkaka satt fast.

Det var allt jag hade att skriva just nu. Mvh Elisabeth
[137]
2017-03-10 10:33
Skrivet av:
Hannu Koskela
VSFB Medlem
Endast synlig för VSFBs medlemmar
En objuden gäst
Inlägget visas endast för inloggade medlemmar
[136]
2017-03-04 11:59
Skrivet av:
En mamma
För två år sen sa de att ditt hjärta stod still. Dagen efter fick jag hålla om dig för första gången. Min dotter. Du hade levt i sex månader i min mage, sen orkade du inte mer. Du var större än jag trodde. Du var ett helt och vackert barn. Jag och din pappa fick snabbt bestämma ditt namn.
Efter det minns jag knappt. Det var en helt ljus vår och allt var dammigt. Vi begravde dig. Jag kunde inte se bäbisar utan att bryta ihop så jag gick inte ut så mycket. Vi grät och bråkade och pratade om dig. Sommaren var värdelös. Hösten blev lite bättre. Sakta blev livet mer som vanligt, trodde jag.
Nu sover din lillasyster i min famn. Hon blir sex månader om tre dagar. Hon ser ut som du. Om du fanns så skulle hon inte finnas. Du är med oss varje dag. Vi älskar dig och saknar dig och undrar hur du skulle ha blivit om du hade fått leva.
[135]
2017-03-02 22:36
Skrivet av:
Mamma
Skicka e-post till mig
Johan
❤❤SAKNAR SAKNAR DIG SÅ ❤❤
[134]
2017-02-23 20:52
Skrivet av:
Mamma
Skicka e-post till mig
Saknar dig så mycket älskade son är 1,5 år sen du Lämnade oss.
❤❤❤❤❤❤❤
[133]
2017-02-09 02:48
Skrivet av:
Sophia
Hur ska jag orka gå vidare?
Det är sex månader sedan jag förlorade mitt barn vid födseln.
Mitt fina efterlängtade och förstfödda barn.

Sorgen är fortfarande så påtaglig och smärtsam, och jag känner en sådan enorm ilska och bitterhet över livet. Jag har nyligen fått veta att jag förmodligen inte kommer att kunna bli gravid igen vilket gör det hela ännu jobbigare.

Det var inte såhär mitt liv skulle bli. Det är som en enda stor mardröm.
Jag vet inte hur jag ska orka gå vidare.
2017-02-20 15:43
Kommentar av:
Martina
Skicka e-post till mig
Hej Sophia! Beklagar att ditt barn inte fick stanna, den 23/9 2016 så förlorade jag och min man också vår flicka, en timme eter förlossningen. Allt känns så fruktansvärt orättvist och har man inte gått igenom detta själv så kommer ingen kunna förstå känslan inombords man bär på varje dag. Jag har Diabetes sen långt tillbaka som gör det svårt för mig med olika komplikationer och som även har påverkat mina graviditeter. Dom avråder mig till fler barn, men när barn är allt i ens liv så vill man ändå försöka och hoppas på att det ska gå bra denna gången. Vill du prata mer så finns jag här, jag vet vad du gått igenom och vet vad det r för tankar som snurrar. Mvh Martina
2017-02-27 22:38
Kommentar av:
Ishraq
Skicka e-post till mig
Hej Sophia jag förlorat mina tvillingar Anthon och Samuel veckan 22 av graviditet den 17januari 2015 , Anthon levde i 3 dagar och Samuel i en vecka . Jag hade kampat att ha barn i 21 år. jAG KAN INTE beskriva min sorg och jag ar en annan person nu.Om du vill prata skicka mig din tel .
[132]
2017-01-31 09:45
Skrivet av:
Mamma
Skicka e-post till mig
Min änglapojke
För två veckor sedan dog våran son Leon. Han blev sju veckor gammal innn hans kropp inte orkade kämpa längre. På torsdag ska vi begrava honom.
Hur ska jag orka plocka upp skärvorna och orka leva? Jag vet inte hur jag ska hantera det, gå vidare och leva. Jag försöker förstå... varför fick du inte leva när du kämpade så för ett liv? Varför togs du ifrån oss så hastigt? Det är inte ok, du skulle leva, du är så saknad min älskade fina pojk. Mitt hjärtat går sönder tusen gånger om och bara en trasig kropp är kvar
[131]
2017-01-30 20:48
Skrivet av:
Mamma
sista avsked
Idag var vi o tog sista farväl när du min lilla snutta var nerbäddad i kistan.
Min lilla älskling <3 kan fortfarande inte förstå att du är borta.

På fredag är det begravning o jag hoppas du ger mig styrka <3
älskar dig <3