Skriv i Pratbubblan
Pratbubblan
[115]
2016-01-04 11:08
Skrivet av:
Mamma
Skicka e-post till mig
Johan
Saknar dig så otroligt mycket, det gör så ont.
Du lämnade detta jordeliv i en tragisk olycka endast 20 år gammal.:(
Och ställer mig frågan flera gånger varför varför älskade son.
[113]
2015-12-16 23:31
Skrivet av:
Mamma
VSFB Medlem
Endast synlig för VSFBs medlemmar
Leva
Inlägget visas endast för inloggade medlemmar
[112]
2015-12-07 02:33
Skrivet av:
Mamma
VSFB Medlem
Endast synlig för VSFBs medlemmar
Min älskade son är borta
Inlägget visas endast för inloggade medlemmar
[111]
2015-11-26 14:27
Skrivet av:
Niclas Dahlberg
Skicka e-post till mig
Min älskade son är borta.
Har sådan sorg och smärta. Efter en tids sjukdom har nu min älskade son lämnat mig. Hur går man vidare? Orkar ingenting. För tio år sedan dog Frida, min sons lillasyster, i magen endast en vecka före avsedd förlossning. Nu har jag snart två barn på kyrkogården. Kvar har jag två underbara döttrar och systrar till Freddie och Frida. Freddie blev 25 år. Usch, vad detta är tungt.
[110]
2015-11-20 09:47
Skrivet av:
Lotta Santesson
Skicka e-post till mig
Hur kommer man ur bubblan?
Den bubbla som känns så tät omkring en så man nästan kvävs har jag kämpat för att tänja ut så jag åtminstone kan andas och till slut få utrymme för andra känslor men nu har bubblan tätnat kring mig igen och jag känner mig helt orkeslös. Jag tränar yoga för att finna frid och harmoni, arbetar lite för att få tankarna på annat, har två underbara döttrar att krama och ge kärlek till men det räcker inte, jag saknar min Joanna som gick bort i augusti, 16 år gammal efter en tids sjukdom, jag saknar henne så obeskrivligt mycket.
[108]
2015-10-29 09:59
Skrivet av:
Victoria
Min Amanda är borta
Den 30 september 2015 hittade jag min dotter död i sin lägenhet troligtvis av ett epilepsianfall . Kan fortfarande inte fattat att det hänt
2015-12-22 13:24
Kommentar av:
Annica
Skicka e-post till mig
Hej Victoria
Känner med dej så det gör ont. Min dotter har varit borta i över 3,5 år. Jag hittade henne också. Hon blev 24 år.
Kram Annica
[107]
2015-10-13 23:46
Skrivet av:
Denise
Allt för dig.
För 4 dagar sen förlorade jag mitt lilla hjärta.
Det lilla hjärtat slutade att slå när min fina fortfarande låg i magen. Jag älskade dig redan oändligt. Du var mitt allt. Du har redan förändrat hela mitt liv.
[106]
2015-09-06 21:31
Skrivet av:
Louise
Åtta år sedan och ingen av de närmaste kan, vill förstå?
Gravid och vtn gick. Plötslig riklig blödning - snittberedskap och mitt barn kvävdes. Är nu 8 år sedan och mitt liv är totalt annorlunda mot innan. Närstående förstår inte, "vill inte" och detta känns helt befängt. Då med tanke på att vi fick en litet barn 4 år därefter som nu ingen vill träffa. I dag förstår men hur individualistik verkligheten är och hur liten och rädd en invidid kan vara. Vi har blivit ett problem som man fryser ut - helt sjukt trots att vi ödmjukt försökt att närma oss. Som om sorgen inte var tillräcklig.

Sänder ut obegränsat varma, förstående kramar till Er alla som råkat ut för denna tunga förlust som att förlora ett barn. Är ju ett livslångt lidande som kommer och går.....
2015-09-10 20:44
Kommentar av:
ishraq
Skicka e-post till mig
Hej Louise
jag förlorat mina tvillingar Anthon och Samuel veckan 22 av graviditet den 17januari 2015 , Anthon levde i 3 dagar och Samuel i en vecka . Jag hade kampat att ha barn i 21 år. jAG KAN INTE beskriva min sorg och som du sa ingen forstar mig. kan du skicka din tel sa vi kan prata.
[105]
2015-05-05 00:44
Skrivet av:
Pia Vejdeland
Skicka e-post till mig
Tomt
Jag har fastnat och tar mig inte vidare. Hjälp
2015-05-07 22:01
Kommentar av:
Anneli
Det är normalt att ha den känslan du upplever. Själv kom jag vidare genom att vara liten och be om hjälp på min arbetsplats. Cheferna slussade mig vidare. Efter 3försök kom jag till rätt person som jag kunde öppna mig för ! Ge Aldig Upp.Du Vet Vad Du Pratar Om!
Styrkekramar till dig,från en medmänniska!
[104]
2015-03-29 11:04
Skrivet av:
Gun
Känner mig ensam i min sorg
Hej.
Finns det någon i Helsingborgstrakten som känner sig som jag?
Kanske kunde vi träffats i all enkelhet.
Maila mig gärna på Gun.moberg@helsingborg.se
[103]
2015-03-25 21:08
Skrivet av:
Monica
Livet är slut nu!
Finns det nån mening i livet efter detta?
Saknar dej Claes, saknar dej så gränslöst mycket, tänker på dej hela tiden.
Finns det ett liv efter detta om jag bara visste.
Hade jag bara mod nog så skulle jag ta mitt eget liv.
Tänk om vi då skulle träffas igen.
Jag älskar mitt hjärta <3
2015-03-26 11:55
Kommentar av:
Gun
Hej.
Har samma tankar som du.
Men är rädd för att bli straffad så jag inte får träffa min son.
Jag ser fram mot den dagen di vi möts igen.
Gun
[102]
2015-03-25 09:40
Skrivet av:
Gun
Varför
Min son Daniel avled den 6 december 2014 i cancer, 26 år gammal.
Han var min livsglädje och kärlek.
Hjälp hur går jag vidare i livet?
Sörjer för hans del och saknar honom så otroligt mycket.
Stolt mamma till Daniel
[101]
2015-02-07 22:59
Skrivet av:
jenny
Skicka e-post till mig
Snart fem årsdagen
Snart är det fem år sedan vår lille Ture kom till världen med urakut kejsarsnitt. Allt hade ju flytit på så bra, men nånting hände. Helt plötsligt vaknar man upp på uppvaknandet och möts av en allvarlig läkare och min sambos ledsna ansikte. Fick beskedet att vår son mår jättedåligt och kommer nog inte klara sig. Jag fick skjutsas upp till akutrummet och se min fina pojke. Han såg ju inte dålig ut, vad menade läkaren? I tre veckor vakade vi över honom och hoppades och hoppades. Tyvärr visade det sig att skadorna från förlossningen var för svåra, att hans lilla hjärta inte orkade mer. På treveckorsdagen somnade mitt älskade barn in i min famn. Sådan fruktansvärd smärta och sorg det var! Vid den här tiden på året så brukar scenariot komma tillbaka i ens minne, man går igenom allt som skett. När våren är över brukar det börja kännas lättare igen men sorgen och saknaden finns alltid där. Det som lättar upp livet är Tures storasyster, och lillasyster som kom drygt ett år efter Tures död. Livet går ändå vidare även om man aldrig trodde att man skulle överleva smärtan.
[100]
2015-01-31 17:30
Skrivet av:
Emina Ekman
Skicka e-post till mig
Anita
Den 24 december förra året var det 3 år sedan vår dotter Anita lämnade oss efter att ha drabbats av cancer. Anita var mitt i livet, otroligt levnadsglad och duktig i allt hon företog sig. Lämnade efter sig 3 barn, som plötsligt blev moderlösa. Sorgen efter Anita har påverkat hela familjen som fick en påminnelse om att livet inte är givet. Man påstår att tiden läker alla sår, men vissa sår vill inte läka utan är mer eller mindre öppna och kommer troligen att så vara livet ut.
Emina, Lennart
[99]
2015-01-27 01:50
Skrivet av:
Camilla Schill
Skicka e-post till mig
Mina änglar
Den 31januari är det 1år sedan min dotter Lina dog, 22 år och så otroligt vacker. Den 10 februari är det 25 år sedan min andra dotter Michaela dog 8 veckor gammal och söt som en docka. Jag älskar dom otroligt mycket och sörjer dom djupt men sorgen är så olika. Med Michaela så sörjer jag att jag har så lite minnen, som att få se henne börja gå eller höra henne säga mamma för första gången. Med lina är det alla minnen som kan bli så otroligt jobbigt. Ibland är jag rädd för att bli bitter och måste tänka till och hitta dom så saker som fortfarande är bra i mitt liv. Jag vet att jag måste välja vad jag ska göra med mitt liv och att mitt liv inte är slut än, jag har mycket kvar att göra men vissa dagar måste jag få gråta, skrika och må dåligt annars får jag inte det att fungera. Många styrke kramar till er alla ❤️❤️
2015-03-08 19:00
Kommentar av:
Ishraq
Skicka e-post till mig
Hej Camilla
Jag beklagar sorgen och vet hur du kanner. jag var gravid med tvillingar efter 21 ar ov kamande att fa barnoch vecka 22 av graviditet fodddes jag och bade dog efter en vecka . det var 17 januari 2015 . jag saknar de jatte mycket och mar jatte dalig . ,grata hela tiden.
[98]
2015-01-12 20:52
Skrivet av:
Gabriella
VSFB Medlem
Endast synlig för VSFBs medlemmar
Vincent
Inlägget visas endast för inloggade medlemmar
[97]
2015-01-10 23:13
Skrivet av:
Annika
Skicka e-post till mig
Min älskade lille prins Henrich
Idag är det 3 dagar sen min lille prins Henrich dog. Vi har kämpat i så många år för att bli med barn.... Och jag födde alldeles för tidigt, i vecka 25. Vi hade vår lille fina pojk i 18 dagar i kuvös. Han fick hjälp att andas men han höll ändå hårt i mitt finger och var livlig. Och det fanns glädje och hopp.
Men så plötsligt i tisdags började hans pyttelille kropp att svikta. Vi hade ett akutdop i onsdags och på kvällen dog han i min famn... Tiden har stannat. Jag.... vi.... lever i en bubbla. Jag bara gråter och gråter... Vill bara att han ska vakna igen. Vill inte planera mitt barns begravning. Det finns inget liv mer, inte utan min lille prins. Saknar honom så obeskrivligt mycket.

Mamma Annika
2015-03-08 19:19
Kommentar av:
Ishraq
Skicka e-post till mig
Hej Anika
Jag beklagar sorgen. Jag lever i samma situation. Jag har kämpat i 21 år for att ha barn . Jag blev gravid men 17 january den har året vecka 22 av graviditet kom mina tvillingar till varlden Anthon levde i 3 dagar och Samuel i en vecka . Nu lever vi i en bubbla som du sager . Jag gråter hela tiden och kanner att jag kan inte ga vidare. Vi har begravas barnen . Jag vill garna prata med dig for vi kan forstor varandra.
Om du vill skicka din telefon sa jag ringer dig.
Tack
2015-07-29 22:03
Kommentar av:
Malin
Skicka e-post till mig
Beklagar för er förlust.
Vi förlora våran son i födseln för några månader sen. Tiden står stilla än..., vet hur jobbigt det är att planera en begravning & plocka undan alla kläder osv. Känns overkligt än & att världen rullar på medans man själv står stilla...
Tänker på er
[96]
2015-01-05 17:57
Skrivet av:
Mamsen
Älskade Dotter!
Det Sägs Att Tiden Läker Alla Sår! De Har Rätt, Men Jag säger Att Det Finns En Skorpa,Rör Den Ej, Då Blöder Den Igen! En Tacksam M0der
[95]
2015-01-05 16:24
Skrivet av:
Lotta
Skicka e-post till mig
Märklig kropp
Nu har det gått 8 år sedan min dotter dog i en djupt tragisk och onödig olycka (fast vilka olyckor är inte onödiga). Jag förstår inte vart tiden tog vägen. Något som jag reflekterade över nu innan årsdagen är att ett par dagar innan den 2 januari så fick jag ont i huvudet, kände mig yr, orolig i kroppen och allmänt konstig. Trodde jag höll på att bli sjuk, fick för mig att mina glasögon var för dåliga och en massa annat.. MEN den 3e januari så var allt borta??? Mitt fokus på min dotter förflyttades till att jag mådde konstigt i kroppen och jag tänkte på kvällen den 2a att jag klarade dagen bra och utan att bryta ihop. Det var först kvällen efter som jag förstod att alla symtom som jag hade haft var åsamkade av sorg och saknad...vare sig jag ville det eller ej. Kroppen VET att det är den 2a januari oavsett var jag befinner mig, oavsett om jag känner mig ok, oavsett om jag försöker trycka bort känslorna...
[94]
2014-11-04 14:14
Skrivet av:
Anna Wendt
Skicka e-post till mig
Jaha, då var jag här igen. Läser andras inlägg och inser att jag inte är ensam men Gud vad ensam man är ändå,
Vår Julia föddes och dog efter två dagar. Hon var fullgången och man fann aldrig någon orsak till varför hon dog. Detta är nu 8 1/2 år sedan.
Storebrorsona var 3 1/2 år och 1 år +10 månader, så distraktion från sorgen fick jag och maken verkligen! Sedan kom vårt "plåster på själen" exakt 2 år efter - en liten kille till!

Detta inlägg (det första på 6 år) hoppas jag inte ska skrämma er som precis är i början av er sorgehantering. För bedrövad kan man väl bli när man läser och förstår att sorgen aldrig försvinner, man måste hitta en väg framåt MED sorgen. Men det är svårt tycker jag och jag själv har precis drabbats "på nytt" av minnen o sorgen i förnyad kraft. Om detta beror på att våra pojkar nu inte fyller all min tid på samma sätt som tidigare då de är äldre och klarar sig själv mer o mer, det vet jag inte. Jag vet bara att jag nu har ett stort behov av att uppsöka avdelningarna där hon föddes respektive dog, prata med andra som har sorg, skriva här etc. Och detta då 8 1/2 år efter. Och detta trots att jag tycker att hela familjen har fått fantastiskt fin bearbetningshjälp av olika instanser i olika skeden under åren som har gått.

Jag lyssnar mycket på P1 nu när jag går sjukskriven igen och vill gärna tipsa er att lyssna på Tendens, avsnitt nr 3 under temat "sorg". Visst har det hänt mycket vad gäller samhällets inställning till hur man hanterar, bemöter och ser på sorg men det är ändå mycket kvar att göra vad gäller förändring av hur "andra" ser på hur man som drabbad skall agera/bete sig (upplever jag i alla fall).

Tack för ordet/Anna
2015-03-16 20:17
Kommentar av:
Ishraq
Skicka e-post till mig
Jag beklagar sorgen. Jag lever i samma situation. Jag har kämpat i 21 år for att ha barn . Jag blev gravid men 17 january den har året vecka 22 av graviditet kom mina tvillingar till varlden Anthon levde i 3 dagar och Samuel i en vecka . Nu lever vi i en bubbla som du sager . Jag gråter hela tiden och kanner att jag kan inte ga vidare. Vi har begravas barnen . Jag vill garna prata med dig for vi kan forstor varandra.
Om du vill skicka din telefon sa jag ringer dig.
Tack