Skriv i Pratbubblan
Pratbubblan
[127]
2016-09-21 12:29
Skrivet av:
Mamma
Skicka e-post till mig
Saknad
1 år av otrolig sorg och saknad
[126]
2016-08-19 23:45
Skrivet av:
Eija
Skicka e-post till mig
VSFB Medlem
Min älskade fina son
Min son gick bort den 5 juli i år. Han hette också Patrik. Han skulle ha fyllt 29 år två dagar efter sin begravning. 29 år!!! Det är ju ingen ålder. Man har nästan hela livet framför sig. Det är så orättvist. Han hade tre barn...en dotter på fem månader, en son på snart sex år och en bonusdotter på tio år. Nu har de ingen pappa längre. Jag har ifrågasatt livet och dess mening. Jag har ifrågasatt religionen. Men inte fått några svar. Jag vaknar varje morgon och andas igenom min dag tills det är dags att gå till sängs igen. Ingenting mer. Hur ska jag någonsin kunna gå vidare med mitt liv?? Var skulle kraften till livet komma ifrån?? Sorgen är enorm och den har tagit ett stort grepp om mig. Hur mycket tårar finns det?❤️❤️❤️
[125]
2016-08-12 19:39
Skrivet av:
Eva
Skicka e-post till mig
Alltid älskad och saknad
Älskade Patric! det är 2 år sen du lämnade oss och fortfarande kan jag inte leva fullt ut utan dig! Jag ringer dig ibland, känner hur hjärtat bultar när signalerna går fram. Gråter stilla när signalerna dör ut, ingen svarar som så många gånger förut. Min tröst är att tro att du finns med din syster och morfar, slipper smärta och mår bra. Jag blir aldrig mer densamma utan dig! VARFÖR?
2016-08-15 19:04
Kommentar av:
Anita Kristensson
Mitt hjärta hoppade till när jag läste namnet Patric, min son heter också Patric, han dog för drygt 8 år sedan helt plötsligt. Jag har också frågat VARFÖR tusen gånger men inte fått något svar. Hans son var 1,5 år och hans fru hade en bebis i magen.Tänk så ofattbart livet blev.
Vår Patric hade precis fyllt 40 år.
Jag vet vilket helvete du går igenom, men man lär sig att överleva och se små ljusglimtar här och där .Fortfarande ramlar jag ner i botten, men tar mig upp fortare.
Jag tror också att dom finns någonstans,det känns så.

Många kramar
Anita
[124]
2016-08-12 10:20
Skrivet av:
Emelie
Skicka e-post till mig
Våran son
Min 2 månaders son dog plötsligt för 6 dagar sen. Vi höll om honom när det hände, jag vet inte hur jag ska hantera sorgen, den är fruktansvärd. Vårat ända barn. Jag har inget nu. Det tog lång tid innan vi fick han. 2år försökte vi, ddt ända jag tänker är att jag vill ha ett nytt barn. ( är det hemskt och tänka så??) vet att ingen skulle ta lillens plats. Men jag går under.

Vad ska jag göra??
Kramar // Emelie
[123]
2016-06-16 20:13
Skrivet av:
Susanne Fredriksson
Skicka e-post till mig
Min älskade dotter Caroline
Min dotter Caroline gick bort i cancer den 14 november 2015, 28 år och nybliven mamma till en liten flicka.

Hon var den mest fantastiska person som fanns, så levnadsglad och alltid ett leende på läpparna. Hon månade så mycket om alla i hennes närhet, hon hade en stor familj, sin man och deras lilla dotter och en stor vänskapskrets som alla älskade henne så mycket.

Dagen innan julafton 2014 satt vi på Södersjukhuset i Sthlm och väntade på besked varför Caroline mådde dåligt, hon sa, kommer det in en läkare, är det ingen fara, men kommer det in två, då är den ena en onkolog då har jag cancer sa hon, in kommer två, hela min värld rasade samman, allas vår värld rasade samman :(

2015 var det mest kaotiska år vi någonsin varit med om, mycket hände, vi fick ett barnbarn, Caroline opererades, jag och hennes svärmor bodde hos dem i omgångar och hjälpte dem med vårt lilla barnbarn som dom fick ta ut 9 veckor för tidigt, jag bodde på NEO i tre veckor, sen även efter, hemma hos dem. Caroline var tumörfri i sex veckor sommaren 2015, minns att hon sa, mamma, håren på benen börjar växa ut, dags att börja raka sig igen, vilken glädje :)

I augusti 2015 började helvetet om igen, glädjen varade inte länge :( Från den 16 aug till lördagen den 14 november kl.17.10 då hon tog sitt sista andetag, kämpade vi verkligen för hennes skull, hon skulle inte dö, det var inte dem indikationer vi hade fått från vården till 100%

Det är en stor och fruktansvärd förlust för oss alla, jag talar för mig själv när jag frågar, hur går man vidare, hur klarar man det här? Caroline var mitt första barn av tre, hon var min bästa vän och jag hennes, samtidigt som vi också var mor och dotter <3
[122]
2016-06-16 16:56
Skrivet av:
Malin Hedström
Skicka e-post till mig
Min älskade Jonathan
Vår älskade son dog 11 maj 2016. Den 14 maj skulle han fyllt 20 år... Han har en äldre bror 21 år och en yngre bror 11 år... han fattas oss! Jag kan inte fatta att han är borta! Jag är såå ledsen hela tiden. Hur orkar man? Det gör så ont i hjärtat. Så ont.
[121]
2016-06-02 22:00
Skrivet av:
Helen Andersson
Skicka e-post till mig
Världens finaste son har lämnat mig och jag kan inte tro eller fatta det...
Hur gör man? Min 23 åriga son och mitt hjärta här i livet... ett plötsligt hjärtstopp och 6 dagar senare så finns du inte mer? 18/4 stod jag där med din hand i min hand när de tog ut respiratorn... jag kände din puls sluta slå.. hörde ditt sista andetag...... ändå vägrar min kropp förstå att detta har hänt........Min fina, underbara Levi... var är du? Jag behöver dig nu. Du kan inte ha lämnat mig... Du är ju mitt barn.. som själv skulle få barn i oktober och bli pappa för första gången......Hur fan klarar man nåt sånt här? Hjälp någon?
2016-06-05 21:52
Kommentar av:
Lena Sahlin
Skicka e-post till mig
Kära Helen! Jag känner samma saknad, sorg och panik som du. Förlorade min son Viktor den 25/5. Han skulle fyllt 23 år igår. Han somnade in hemma i sin säng efter att ha kämpat mot sin jävla cancer in i det sista. En ung själ som bara ville leva livet och äga världen i en kropp som blev uppäten inifrån av ett monster. Jag försöker intala mig att han åtminstone inte lider och har ont längre men saknaden är fruktansvärd! Jag har dock min dotter - Viktors lillasyster och ögonsten - som jag måste leva vidare för och du ett kommande barnbarn. Livet är för evigt förändrat, inget blir som förut, och något har för alltid gått sönder inombords. Stor kram!!
[120]
2016-05-03 20:13
Skrivet av:
mamsen
Älskade Dotter och Vän
Jag vet att du vet hur många fina vänner du hade,trots att det blir 11år sedan du försvann i en tragisk olycka så kommer dina fantastiska vänner hit fortfarande,och delar goa minnen,och saknaden efter dig! Många kramizar till dig!
[119]
2016-04-29 11:29
Skrivet av:
Mamma Pappa Tiger
Skicka e-post till mig
Vår son min husse
Snart 11 år sedan olyckan som tog ditt liv, men det känns som igår, Vi älskar och saknar DIG så otroligt mycket, dina systar hälsar.
[118]
2016-04-16 22:12
Skrivet av:
Mamma
VSFB Medlem
Endast synlig för VSFBs medlemmar
Till min älskade son
Inlägget visas endast för inloggade medlemmar
[117]
2016-04-10 07:25
Skrivet av:
Marie
Skicka e-post till mig
VSFB Medlem
Min älskade son
Förlorade min älskade son Fredrik i sept 2015..Jag vet inte hur jag ska hantera allt som händer runt om.Inte nog med all sorg,smärta och oändlig saknad.Hur ska jag orka gå vidare utan att ha min son i livet.Vetskapen att aldrig mer få rå om honom ,att få sitta ner med en kopp kaffe och höra hans framtidsplaner,höra hans bubblande skratt..Hjärtat brister itu av all denna saknad
2016-07-07 19:12
Kommentar av:
Mamma
Skicka e-post till mig
Jag förlorade min son i Augusti-15, den värsta dagen i mitt liv.
[116]
2016-03-15 12:28
Skrivet av:
Mamma
Skicka e-post till mig
VSFB Medlem
Varför?
Älskade, älskade pojken min. Ögonblickets ingivelse till en "grabbig" lek, slutade i en katastrof. Önskar att jag varit där och stoppat er. Våra 28 år ihop är inte på lång väg tillräckligt för mig.....Jag älskar dig över allt annat.
[115]
2016-01-04 11:08
Skrivet av:
Mamma
Skicka e-post till mig
Johan
Saknar dig så otroligt mycket, det gör så ont.
Du lämnade detta jordeliv i en tragisk olycka endast 20 år gammal.:(
Och ställer mig frågan flera gånger varför varför älskade son.
2016-04-03 10:37
Kommentar av:
Mamma
Skicka e-post till mig
VSFB Medlem
Hej!
Det här är Robins Wahlgrens mamma. Det känns som om vi hamnat i en liknande
situation. Vill du höra av dig så är min mail: marita60@hotmail.com
[113]
2015-12-16 23:31
Skrivet av:
Mamma
VSFB Medlem
Endast synlig för VSFBs medlemmar
Leva
Inlägget visas endast för inloggade medlemmar
[112]
2015-12-07 02:33
Skrivet av:
Mamma
VSFB Medlem
Endast synlig för VSFBs medlemmar
Min älskade son är borta
Inlägget visas endast för inloggade medlemmar
[111]
2015-11-26 14:27
Skrivet av:
Niclas Dahlberg
Skicka e-post till mig
Min älskade son är borta.
Har sådan sorg och smärta. Efter en tids sjukdom har nu min älskade son lämnat mig. Hur går man vidare? Orkar ingenting. För tio år sedan dog Frida, min sons lillasyster, i magen endast en vecka före avsedd förlossning. Nu har jag snart två barn på kyrkogården. Kvar har jag två underbara döttrar och systrar till Freddie och Frida. Freddie blev 25 år. Usch, vad detta är tungt.
[110]
2015-11-20 09:47
Skrivet av:
Lotta Santesson
Skicka e-post till mig
Hur kommer man ur bubblan?
Den bubbla som känns så tät omkring en så man nästan kvävs har jag kämpat för att tänja ut så jag åtminstone kan andas och till slut få utrymme för andra känslor men nu har bubblan tätnat kring mig igen och jag känner mig helt orkeslös. Jag tränar yoga för att finna frid och harmoni, arbetar lite för att få tankarna på annat, har två underbara döttrar att krama och ge kärlek till men det räcker inte, jag saknar min Joanna som gick bort i augusti, 16 år gammal efter en tids sjukdom, jag saknar henne så obeskrivligt mycket.
[108]
2015-10-29 09:59
Skrivet av:
Victoria
Min Amanda är borta
Den 30 september 2015 hittade jag min dotter död i sin lägenhet troligtvis av ett epilepsianfall . Kan fortfarande inte fattat att det hänt
2015-12-22 13:24
Kommentar av:
Annica
Skicka e-post till mig
Hej Victoria
Känner med dej så det gör ont. Min dotter har varit borta i över 3,5 år. Jag hittade henne också. Hon blev 24 år.
Kram Annica
[107]
2015-10-13 23:46
Skrivet av:
Denise
Allt för dig.
För 4 dagar sen förlorade jag mitt lilla hjärta.
Det lilla hjärtat slutade att slå när min fina fortfarande låg i magen. Jag älskade dig redan oändligt. Du var mitt allt. Du har redan förändrat hela mitt liv.
[106]
2015-09-06 21:31
Skrivet av:
Louise
Åtta år sedan och ingen av de närmaste kan, vill förstå?
Gravid och vtn gick. Plötslig riklig blödning - snittberedskap och mitt barn kvävdes. Är nu 8 år sedan och mitt liv är totalt annorlunda mot innan. Närstående förstår inte, "vill inte" och detta känns helt befängt. Då med tanke på att vi fick en litet barn 4 år därefter som nu ingen vill träffa. I dag förstår men hur individualistik verkligheten är och hur liten och rädd en invidid kan vara. Vi har blivit ett problem som man fryser ut - helt sjukt trots att vi ödmjukt försökt att närma oss. Som om sorgen inte var tillräcklig.

Sänder ut obegränsat varma, förstående kramar till Er alla som råkat ut för denna tunga förlust som att förlora ett barn. Är ju ett livslångt lidande som kommer och går.....
2015-09-10 20:44
Kommentar av:
ishraq
Skicka e-post till mig
Hej Louise
jag förlorat mina tvillingar Anthon och Samuel veckan 22 av graviditet den 17januari 2015 , Anthon levde i 3 dagar och Samuel i en vecka . Jag hade kampat att ha barn i 21 år. jAG KAN INTE beskriva min sorg och som du sa ingen forstar mig. kan du skicka din tel sa vi kan prata.