Svenska dikter
I Allhelgonatid
Av: Birgitta Engwall
Dagarna mörknar
och kortas alltmer.
De sista löven har fallit.
Naturen har lagt sig till ro.
Det är Allhelgonatid.
 
I kulen novemberkväll.
Vi tänder ett ljus.
Ett ljus - för dem vi saknar.
Ett ljus - för dem vi är nära.
Ett ljus – för alla medmänniskor
i en olik värld.
 
Vi tänder ett ljus
för hoppet
om en ny vår
och en ny framtid  -
tillsammans

BE/94
 
Inskickad av: Birgitta Engwall  •  Datum: 2012-11-05  •  Nr: 102
Mörkerseende
Av: Okänd
För att veta om du har mörkerseende
måste du gå ut i natten
Om din gåva är att kunna finna en väg
mitt i det svartaste dunkel
då är det där du ska vara
Rädslan för mörkret
och smärtan, och ensamheten
är givna dig att bära
trots att du trivs bättre i solljuset
Om det är så
ska du ta emot mörkret som en gåva
Ditt mörkerseende kanske kan upptäcka
en väg till hjälp för någon som inte ser
Inskickad av: Okänd  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 101
Tårar
Av: Okänd
Du är inte den första att kanta din väg med tårar
Du är inte den första att undra vad meningen är
Du är inte den första att ristas av ångest,
att skälva i djupet
inför livet och dess obegriplighet
Före dig har din moder gråtit
alla dina mödrar i tusende år
jorden känner smaken av dina tårar
som den känt alla tårar förut
Ditt liv är inte det enda, inte det första
att vara svårt
Inte ens svårast är det
Därför är du inte ensam när du gråter
Deras ögon följer dig, de känner vad du bär
I dig finns deras styrka
och du ska resa dig som de
 
På botten av den brunn som är din själ
på botten under alla dina tårar
glimmar styrkan som en ädelsten
Du tömmer brunnen endast för att kunna
hämta stenen
som en släktklenod i gåva ifrån dem
som burit vad du bär
och övervunnit
Inskickad av: Okänd  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 100
När en blomma bryts...
Av: Okänd
När en blomma bryts av i sin vackraste blom
då blir marken så trist och så fruktansvärt tom
men kanske ändå att det finns någonstans
en undangömd äng eller skreva
dit en blomma som brutits för tidigt
kan komma och fortsätta växa, dofta och leva.
 
Inte kan man väl tro att det bara blir stoft
av en blomma som himlen gett färger och doft.
Kanske Den som har gjort den blomman en gång
kan låta Sin kärlek förklara
Kanske vill Han helt enkelt ha tillbaks
för Han inte mer kan vara utan den bara…
Inskickad av: Okänd  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 99
Livet är en lek
Av: Okänd
Livet är en lek. Vem är nöjd med livet?
Mitt hjärta är ett gråtande moln och en källa av blod.
Mitt hjärta vill inte acceptera den lek
som livet leker med mig.
jag finner inte meningen med att leva.
Sorgen finns i min strupe,
den hindrar min längtan till att kunna sjunga.
Det är mörkt och kallt
och mina läppar suckar av längtan.
Min gestalt har ingen skugga.
 
Min blick har fastnat i väntan
på att någon ska komma.
Händerna är kalla av sorg
och mitt hjärta gråter på ett outhärdligt sätt.
Våren och sommaren saknar sina blad.
Ett hjärta som saknar kärlek
har ingen livslust till att leva.
Jag är en främmande själ i detta land
utan att ha mina närmaste med mig.
Min gestalt har ingen skugga.
 
En persisk dikt fritt översatt till svenska av Narges Sadeghi
Inskickad av: Okänd  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 98
Jag skulle vilja bygga en trappa...
Av: Inga-Lisa Hansson
Jag skulle vilja bygga en trappa upp till himlen
Då skulle jag gå upp för den
och ta dig med mig hem genast!
 
Av Inga-Lisa Hansson
Inskickad av: Inga-Lisa Hansson  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 97
Att fortsätta leva så här
Av: Roberto Yesger
Jag vill inte längre leva på det här sättet
Tanken på dej torterar mej på nätterna
Jag vill bara ha dig hos mej
Jag vill inte fortsätta leva på det här sättet
 
Du har gått och jag vet att du aldrig kommer tillbaka
Jag har fortfarande din avbild som
ett avtryck på min hud
Du har lämnat en tomhet i mej
Jag ber dej, en minut för att få vara hos dej
 
Som en stilla bris vid solnedgången
Ibland tror jag mej höra din röst
och då känner jag mej närmare dej
 
Du är tillsammans med mej, varje sekund i mitt liv
Därför att du finns i luften som jag andas
Och i vattnet som släcker min törst
 
I fåglarnas flykt skall jag minnas dej
I blommornas doft skall du finnas
I fåglarnas sång skall jag höra din röst
I mitt hjärta du skall alltid, alltid finnas
 
Av Roberto Yesger (har även tonsatt dikten)
Inskickad av: Okänd  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 96
Farväl då, farväl...
Av: Okänd
Farväl då, farväl
må dina ögon alltid
vara leende
 
Farväl
må de vackra stunder
vi har upplevt inte
gå förlorade
 
Farväl
må natten inte längre
skrämma oss
Himlen ska man inte
kunna stjäla ifrån oss
 
Farväl
må orättvisan på
jorden få ett slut
Farväl.
Inskickad av: Okänd  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 95
Dennis miste sitt liv
Av: Agneta
Nu när jag sitter här
i skenet av ljuslågans flämtning
och tänker
på de två år, som gått
då ryser jag
när tankarna rullar iväg
bakåt i tiden
2001 11 26 en måndagseftermiddag
i dis och mörker
då allt så drastiskt förändrades
 
Tänk att blott ett ögonblicksverk kan skada
Tänk att vår framtid inte är vad den ska vara
Tänk att det är så lätt
Tänk att någon kan tänka så slätt
Tänk att VI inte något sådant kan se
Tänk att något sådant kan få ske
Tänk att VI de närmaste ska få leva
Tänk att en kille på 15 år inte ska få finnas mera
Tänk att VI i ett mörker av sorg
Tänk att VI detta budskap ska bära i vår borg
 
Din mamma Agneta
Inskickad av: Agneta  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 94
Min vackra vita fjäril...
Av: Brita af Geijerstam
Min vackra vita
fjäril
flög över mandelblom
Den fjärilen
bor allena
bortom tid och rum
Min vackra vita
fjäril
bär ett budskap till mig:
När din tid
är mogen
väntar jag dig.
 
Av Brita af Geijerstam
Inskickad av: Okänd  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 93
Kontrasternas dans
Av: Eva Pettersson
När ljuset bryter igenom
dansar tusentals ljusféer på vattenytan
När det dunkla tar över
tränger vålnaderna på
Ändå behövs motpolerna
för att nyanserna ska uppenbara sig
 
Så plötsligt, på ett ögonblick,
släcks din livseld min son
Verkligheten kastar sitt obarmhärtiga ljus
på det obegripliga
Kontrasternas dans sveper fram
i ett inferno utan fast mark
I nattens mörker
susade du iväg på din mototcykel
in i ljustunneln
under vattnet
Visst vill jag innerligt tro
att änglarna hjälpte dig över på andra sidan
 
När det dunkla tar över
dansar vålnaderna i såren
När ljuset bryter igenom
sprider sig ditt levande väsen
som ett varmt leende inom mig
 
Av Eva Pettersson
Inskickad av: Eva Pettersson  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 92
Ur Brev till Johannes
Av: Berit Persson
Jag ville skydda mitt barn
det vill alla mödrar.
Men jag kunde inte.
 
Kunde inte skydda mitt barn,
din mamma,
mot din död.
 
Jag ville vyssa mitt barn,
vyssa, vyssa,
tills ro i sinnet.
 
Men jag kunde inte.
 
Måste vyssas själv,
vyssas, vyssas,
tills ro i sinnet.
 
Långt, långt dit.
 
Mormor Berit Persson
Inskickad av: Berit Persson  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 91
Livets mönster
Av: Okänd
Livets mönster ordnas sakta drag för drag
Ljusa blåa trådar för var solig dag
Svarta stänk för sorgen, grå för färglös tid
Röda kärlekstrådar, vitt för vinterfrid
Skuggor och nyanser dolda för vår syn
får vi se i klarhet en gång där i skyn
Väven i sin helhet ligger då helt klar
och vi ser att mönstret utsökt skönhet har
Inskickad av: Okänd  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 90
Längtar efter dig
Av: Siv Andersson
I hjärtat finns ett rum
som bara är för dig.
Och var jag än tar plats
så finns du här hos mig.
 
Jag hör din varma röst
som inspelad musik.
Jag lyssnar om igen
för den är helt unik.
 
I mörker och i ljus
ditt ansikte jag ser.
Ur minnet tar jag fram
de bilder där du ler.
 
Men ibland allt du är för mig
finns något svårt att bära,
min längtan efter dig
när jag inte har dig nära.
 
Av Siv Andersson
Inskickad av: Siv Andersson  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 89
Förlust
Av: Lisbeth Gustavsson
En dag
har det plötsligt hänt,
det som aldrig skulle
få hända.
Det som griper in
och gör mörkret
till en följeslagare i våra liv.
 
Då,
när det är natt,
inte bara i yttre utan också
i inre mening,
går det inte att tvinga livet.
Då återstår bara
att låta tomhet
vara tomhet
och saknad
saknad
 
I väntan på ljuset
 
Av Lisbeth Gustavsson
Inskickad av: Lisbeth Gustavsson  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 88
Nina och Richard
Av: Marie-Louise Hansen
Jag älskar Er och kommer alltid att så göra
Era röster skall jag inom mig också alltid höra
Skratten och glädjen som klingat så glatt
har nu bytts ut till mörk och lång natt
Minnen av åren vi fick har jag kvar
De är ej borta, dom döden ej tar
 
Av Mamma Marie-Louise Hansen
Inskickad av: Marie-Louise Hansen  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 87
Besöket
Av: Okänd
Om du sent en kväll
känner en svag vind nära dig
bli inte rädd
Det är bara min själ
som reser för att besöka dig
och lämna en mjuk smekning
på din kind
önskar dig god natt…
Inskickad av: Okänd  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 86
Till minne av min son Mikael
Av: Birgitta Hagelberg
Min tanke är som en fjäril
den flyger hit och dit
Låter sig dröjas kvar
vid något vackert
minns
Rusar vidare i vild panik
från en plåga
en sorg
 
En fjärils liv kan synas lätt
när någon den betraktar
Ser någon mödan
bakom de lätta vingslagen
Eller längtan i dess flykt
Den vackra dagen kan förbytas snabbt
allt blir kallt
 
Vart tog min vackra fjäril vägen
 
Av Birgitta Hagelberg
Inskickad av: Birgitta Hagelberg  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 85
Låt oss för en stund...
Av: Bodil Eklund
Låt oss för en stund glömma smärtan
Låt oss för en stund minnas glädjen
Låt oss för en stund känna värmen i våra hjärtan
Låt oss finna vägen i livet som vi måste leva
Och låt oss aldrig glömma dem vi älskar
 
Av Bodil Eklund
Inskickad av: Bodil Eklund  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 84
En dikt till Dennis
Av: Agneta Pettersson
Det vi är, det är vi
det vi hade har vi kvar
Det gångna lever i ett evigt nu
 
Så när jag går i skogen
där vi gick tillsammans
och söker din skugga intill dikeskanten
eller vilar på vår kulles krön
för att blicka tillbaka
och kanske ser något särskilt
och känner sorgen komma krypande
nu när Du är borta
Stanna då, stå stilla
Blunda
Andas
 
Lyssnar efter dina fotsteg i mitt hjärta
Du finns här ännu
Du lever inom mig
 
Av Agneta Pettersson
Inskickad av: Agneta Pettersson  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 83
Till minne av min son Dennis
Av: Agneta
Du kom som en varm vind
in i våra liv
Du var något speciellt
med mycket energi
Vi var glada åt din ankomst
med glädje och sprudlighet
Du växte upp och med
många tankar om din tid
här på vår "Moder Jord"
 
Tänk då, att liv kan bli till
och plötsligt utan att säga till
så en dag släcks Ditt liv
på ett så meningslöst vis
 
Din mamma Agneta
Inskickad av: Agneta  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 82
Hur det än händer...
Av: Tina Lervik
Hur det än händer
kan man bara ta en dag i sänder
Sorgearbetet kan inte skyndas på
för då kan det riktigt illa gå
Man måste vara rädda om varandra
och inte låta någon själv vandra
Barnen vi aldrig tillbaka får
hur många år det än går
 
Av Tina Lervik
Inskickad av: Tina Lervik  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 81
Gå på regnbågens bro...
Av: Okänd
Gå på regnbågens bro
gå på en stig av sång
och allt omkring dig blir vackert
Det finns en väg ut ur
varje mörk dimma
över en regnbåges spång
 
Ur en Navajosång
Inskickad av: Okänd  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 80
Jag önskar att jag...
Av: Tina Lervik
Jag önskar att jag den sista var
som ett barn för lite har.
Att det inte flera ska bli
som får känna det som vi.
Att pendla i humöret upp och ner
och ibland känna att man inte orkar mer.
Men tyvärr så är det inte så
vi blir bara fler som genom detta får gå.
 
Av Tina Lervik
Inskickad av: Tina Lervik  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 79
När någon vi har kär...
Av: Okänd
När någon vi har kär dör
sörjer vi andra henne som död
För vad vi inte vet
är att hon flyger upp som en ängel i ljuset
För det finns ingen död
Bara ett liv i omvandling
Ännu en själ
som från att ha varit puppa
har nu förvandlats till en fjäril
med en färgprakt så gudomlig
och som tar henne upp
till ett ljusare rike
Befriad från livets bojor
och med ett nytt klarseende
kan hon börja verka
som den änglalika varelse hon är
Kvar finns vi
för vi är ännu som en puppa
förblindad av materian
och utan färggranna vingar
Men det vi kan göra här och nu
är att förnimma våra egna vingar
och försöka förstå
att det finns en stor
och mäktig mening med livet
Men att vi själva måste se till
att ge vårt eget liv en mening
Meningen är ju att också våra vingar
ska utvecklas en dag
i sin skimrande prakt
så att dem kan föra oss upp
i ljuset när den dagen kommer
Inskickad av: Okänd  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 78
Så många sa...
Av: Birgitta Hagelberg
Så många sa när min son dog:
Varför sade han ingenting,
varför bad han inte om vår hjälp?
Han gjorde det nog
men ingen förstod den bönen,
ingen såg handen han sträckte ut.
Just nu upplever jag samma hjälplöshet, jag din mor.
Ingen törs, ingen vill, ingen orkar förstå
bönen dom ser i mina ögon.
Ingen vill tro att det är sååå illa.
Till slut ser man ingen annan vän än döden,
han sviker inte.
När man vänder sig till honom,
tackar inte nej,
ger sig tid att välkomna mig.
Ser till att jag får den ro jag behöver.
 
"Klarade mig ur det svarta"
Birgitta Hagelberg
Inskickad av: Okänd  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 77
Livets seger
Av: Marjorie Pizer
Jag reser mig sakta upp
från oceanen av smärta,
från sorgen över många döda,
från det tragiska, oundvikliga,
från förlusten av kärlek,
från förstörelsens fruktansvärda seger.
 
Jag ser nu det liv som ska levas,
det skratt som ska skrattas,
den glädje som ska njutas,
den kärlek som ska uppfyllas.
Jag har lärt mig att leva igen.
Livet segrar till slut.
 
Av Marjorie Pizer
Inskickad av: Okänd  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 76
En tom stol
Av: Bengt Liedholm
Det är söndag
 
Hon står i köket och lagar sonens
favoriträtt, stekt fläsk med löksås.
 
Hon tittar efter bilen som snart skall
komma i backen.
 
Lyssnar efter ljudet när dörren nere
i hallen slås upp.
 
Vi sätter oss vid matbordet och
äter under tystnad.
 
Han kommer inte.
 
En stol står tom.
 
Imorgon åker vi in till affären
och veckohandlar.
 
På hemvägen köper vi som vanligt
en gul ros.
 
Den sätter vi på hans grav.
 
Allt är tillsynes som vanligt.
 
Av Bengt Liedholm
Inskickad av: Bengt Liedholm  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 75
Minnesro
Av: Börje Sköld
Våra försök att glömma det vi vill glömma,
även vår strävan efter att undvika minnas det
vi inte vill minnas, ofta stor vånda ger.
Någon skillnad mellan minnet och glömskan
vi ej alltid ser.
 
Men om vi lär oss att allt det ljusa och vackra
i vårt minne spara, kan vi att glömma det svåra
lättare klara.
När vi vårt inre med ljusa minnen fyller ut,
finns ej plats för de mörka till slut.
 
Då den stora skillnaden mellan att minnas och
glömma klart vi ser, glöm inte bort att glömma
men kom ihåg att minnas det ro i vårt sinne ger.
 
Av Börje Sköld – Östansjö
Inskickad av: Börje Sköld  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 74
Balans i allt
Av: Okänd
De trötta och sorgsna dagarna
skiljer sig egentligen inte alls
från de glada och lyckliga
 
På samma sätt som att sorgen
inte har försvunnit ur ditt liv
när du för stunden är lycklig
Så har inte glädjen svikit dig
bara för att du just nu
är trött och ledsen
Inskickad av: Okänd  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 73
Bakom den vita duken...
Av: Birgitta Hagelberg
Bakom den vita duken
ligger döden.
Lyfter Du den ser Du in i evigheten.
Du blir förtrollad av stillheten
som omger dig.
Du får en styrka till låns
för en sekund,
när Du möter den döda blicken
i din sons ögon.
Ditt förstånd har slutat fungera
i rädsla för hur Du skall reagera.
Overklighetens slöja skyddar dig
tar till sig den första isande,
förtvivlande sorg som rusar mot dig.
Som vill riva sönder
ditt hjärta i tusen bitar.
 
Av Birgitta Hagelberg
Inskickad av: Birgitta Hagelberg  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 72
Jag har många fina vänner...
Av: Tina Lervik
Jag har många fina vänner
de mig mer eller mindre känner.
En del av dem mig förstår
att jag upp och ner i humöret går.
En del av dem bort ifrån mig drar
och hör ej av sig på många dar.
En del vill mig inte störa
och vet inte riktigt vad de ska göra.
Sen är det inte så lätt
att veta vad som är fel eller rätt.
Alla gör så gott de kan
ja, både kvinna och man.
 
Av Tina Lervik
Inskickad av: Tina Lervik  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 71
Man väljer inte sitt öde...
Av: Hjalmar Söderberg
Man väljer inte sitt öde.
Och man väljer lika litet
sin hustru, sin älskarinna
eller sina barn.
Man får dem
och man har dem
och det händer att man mister dem.
Men man väljer dem inte.
 
Av Hjalmar Söderberg
Inskickad av: Okänd  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 70
Den dagen jag går...
Av: Roger Sörensen
Den dagen jag går för att ej vända åter
Jag vill att ni minns mig precis som jag var
Det blir bara värre, mina kära, om ni gråter
för inget kan ändra det öde vi har
Den dagen Ni står här och kanske mig saknar
Jag vill att Ni lever och livslusten har
Mina älskade Kära
Jag vill att Ni vaknar
och lever de dagar,
den tid Ni har kvar.
 
Av Roger Sörensen
Inskickad av: Roger Sörensen  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 69
Det sägs att bara tiden går
Av: Okänd
Det sägs att bara tiden går
så ska den läka alla sår
som sorgsna hjärtan gömmer,
visst är vårt minne ofta kort
men att en när och kär gått bort
är nåt man aldrig glömmer
 
En tröst för den som lämnats kvar
är hoppet som ens hjärta har
trots tårarna man gråter,
för himlens eget löfte är
att älskar man varandra här
så möts man en gång åter.
Inskickad av: Okänd  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 68
Manteln
Av: Marie H
Dimman skyddar oss
med sina slöjor
och mörkret
är den vän
som för oss närmare
 
Jag begråter dig
i mörkret
när sömnen
tagit över huset
Jag förbannar tiden
innan sömnen tagit över mig
 
Det du ser
som ett ångestfyllt
mörker
är mer, mycket mer
 
Är ett hoppfyllt ljus
där vi kan mötas
Är möjligheten
till ro och vila
 
Mörkret
ger ljuset dess kraft
så att det kan vidga sig
och flöda ut
 
För att nå
alla de
som befinner sig
insvepta
i skuggdimman
 
Av Marie H / Örebro
Inskickad av: Marie H  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 67
Livet det kan vara härligt...
Av: Tina Lervik
Livet det kan vara härligt,
men även mycket besvärligt.
Ibland är det ganska så lätt,
på alla möjliga sätt.
Mellan varven kan det vara svårt,
ja faktiskt ganska så hårt.
Ibland kan jag inte fatta,
att man över huvudtaget orkar att skratta.
Att skratta är en fin medicin,
som är sjusärdeles fin.
Den inte ens kostar pengar,
som vi har i madrassen i våra sängar.
Ja det är bara att skratta och må bra,
och så borde alla det få ha.
 
Av Tina Lervik
Inskickad av: Tina Lervik  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 66
Jag håller en blomma...
Av: Bodil Eklund
Jag håller en blomma i min hand,
en av vårens fina blommor.
Så vit och fin,
luktar så friskt och gott.
 
Det låg vitsippor i din hand,
du höll dem inte
utan de låg där i din lilla kalla hand.
 
En hand som aldrig mer skulle hålla hårt
i min hand,
aldrig mer.
 
Du skulle ju springa omkring och leka,
plocka dina första blommor
men istället låg du där stilla, så stilla
 
Våren gör så ont
för det var då du lämnade oss.
Det var då som allt rasade samman.
Aldrig att det kan bli detsamma.
 
Av Bodil Eklund
Inskickad av: Bodil Eklund  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 65
Ur boken "En stråle av ljus" av Danielle Steel
Av: Ben Jonson
Det är inte att växa som ett träd, i omfång,
som gör människan bättre,
eller att stå som en ek i trehundra år
för att sluta som en timmerstock,
förtorkad och kal.
 
En daglilja
är den fagraste blomman i maj
trots att den vissnar och dör så snart
är den en ljusets växt,
en ljusets blomma
 
Av Ben Jonson
 
Inskickad av: Okänd  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 64
En fjärils väntan
Av: Börje Sköld
En fjäril kan ej flyga när det regnar. Tunga
droppar tynger bräckligt skira vingpar ner.
Med dem sammanslagna under bladen
väntande på solen vi den då inte ser.
 
Detsamma även gäller för en liten ängel. Den
önskar våra tårars flöde upphör, livsglädjen
tar vid.
Sorgens tårar liksom regnet alltid har sin tid.
 
Likt en fjäril som skyggar under bladet, vill
liten ängel frihet få.
Komma ut i solen, ljuset
det måste vi förstå.
 
Ej tyngas ner utav vår smärta,
för länge känna sorgen i vårt hjärta.
 
För säkert är det så att liten ängel gläds när
våra ögon ej längre tåras,
då solen bryter fram
och det för glädjen i vårt sinne åter våras.
 
Av Börje Sköld
Inskickad av: Börje Sköld  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 63
Dikt om verkligheten
Av: Gunnar Julenius
Död, du död
Du är inte slutet
Nej, du är början
på en annan verklighet.
Den som finns på den andra sidan.
Den tunna hinna
som skiljer oss
från dem som gått före.
De är där
i ljuset.
De väntar på oss.
Vi kommer.
Snart.
 
Av Gunnar Julenius
Inskickad av: Gunnar Julenius  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 62
Så Tyst
Av: Evy Wahlström
Det blev så tyst
när dörren stängts
Det blev så tyst
när stegens ljud dog bort
Det blev så tyst
där vi nyss var flera
 
Det blev så tyst
där hjärtat ropar
Det är så tyst
där längtan gråter
 
Av Mamma Evy Wahlström
Inskickad av: Evy Wahlström  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 61
Varför?
Av: Evy
Varför brinner inte alla ljusen ut
varför blåses de så hastigt ut
ljus som aldrig mer kan tändas
ljus som kunde brunnit ut.
 
Varför bryter man en blomma
innan knoppen slagit ut
Varför kunde de ej blomma
Blomma fritt till höstens SLUT
 
Varför faller mörkret hastigt
ÖVER vissa människor ned
Varför drabbar döden hastigt
UNGA MÄNNISKOR BÄDDAS NED
 
Av Mamma Evy
Inskickad av: Evy  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 60
Det rutiga torget
Av: Evy
Mina tankar hoppar hage
får ingen rast och ro
en ruta är för TVIVEL
en ruta är för TRO
en ruta är för GLÄDJE
en ruta är för SORG
Och alla måste vi hoppa
på detta rutiga torg
 
Av Mamma Evy
Inskickad av: Evy  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 59
Varje ljus kastar en skugga...
Av: Katherine Kerr
Varje ljus kastar en skugga,
somliga väljer att stå i ljuset
andra i skuggan.
Var alltid medveten om
att du själv väljer var du står
och låt inte skuggan obemärkt
smyga sig över dig.
 
Av Katherine Kerr
Inskickad av: Okänd  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 58
Fjärils vingar
Av: Berit Persson
Kungsmyntan blommar – igen
Fjärilar söker nektar – igen
Den älskliga blåvingen
och guldvingen
med sina kopparfärgade hanar
Påfågelsfjärilar
av olika sorter
Slåttergräsfjärilar
doft gråbruna
vackra som gamla grekiska gummor
Citron- kål och nässelfjärilar
förstås
de finns ju jämt och överallt
Och så alla de
som jag inte vet vad de heter
 
Alla fladdrar de
från blomma till blomma
 
Så gjorde din mammas händer
fladdrade
som fjärils vingar
över din kropp
 
Din mammas händer
ville ta dig därifrån
ville rätta till nåt
ville
fladdrade
 
Alla dessa mödrars händer…
Alla dessa fjärils vingar…
 
Av Mormor – Berit Persson
Inskickad av: Berit Persson  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 57
Sorgerummet
Av: Johanna
Jag har ett rum
ett rum i mitt hjärta
Där bodde jag ett tag
i mörker, ångest och smärta
saknade dig, mitt barn
satt ensam, tyst och tom
med sysslolösa händer
medan själen skrek
 
Nu bor jag inte där längre
men låter dörren stå på glänt
Ut strömmar ljus
Ett ljus som värmer och ger mig styrka
Där inne finns du, Martin
Där inne är jag mor till ett underbart gossebarn
 
Jag går in i mitt hjärterum ibland
Pysslar lite
Smyckar med vårens blommor
tapetserar om i ljusa färger
med Nalle Puh bilder
 
Sitter i fåtöljen i mitt sorgerum
Känner tyngden av ett barn i min famn
Finner styrkan att gå vidare
 
Av Johanna
Inskickad av: Johanna  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 56
De törnen som sticker oss...
Av: Okänd
De törnen som sticker oss,
lämnar smärtsamma spår
och får oss att glömma
att rosen också har en blomma.
 
Men om vi inte kan acceptera törnsticken,
och se dem som utmaningar,
kan vi heller inte förvänta oss att
få uppleva livets skönhet,
färg och doft
Inskickad av: Okänd  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 55
Du lilla önskebarn...
Av: Bodil Eklund
Du lilla önskebarn
tänk om jag en gång till
fick höra dig säga mamma.
Se dina fina ögon glittra
se dig krama storebror
se när du i barnstolen klättra.
Du var solskenet i vårat liv,
nu har solen gått i moln.
En dag kommer den fram
och då skall vi minnas dig med glädje.
Sov gott mitt barn,
en dag får vi träffas igen.
 
Av Bodil Eklund
Inskickad av: Bodil Eklund  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 54
Sorgen tar tag i min kropp...
Av: Bodil Eklund
Sorgen tar tag i min kropp
drar ner mig i dalen
med meningslöshet och tomhet.
Där nere känns allt mörkt
och utan hopp.
Sen så är det någon som
drar mig upp.
Sorgen har släppt sitt tag
om mig en stund.
Livet måste ha en mening
annars hade aldrig min
kära lilla flicka kommit
och lyst för mig.
Tack för allt lilla Alice.
 
Mamma – Bodil Eklund
Inskickad av: Bodil Eklund  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 53
Den vägen som man gått och går...
Av: Atle Burman
Den vägen som man gått och går
kan va´ så trygg och säker.
Men plötsligt ger en livet sår,
sår som aldrig läker.
Vem går man då till när det sker
och allting blivit upp och ner
och smärtan utan gräns.
 
Jag tror det är till nån man går
som själv har upplevt och förstår
hur sorg och saknad känns.
Jag tror en tro kan hjälpa då,
en tro att nån från mej kan få
en läkedom som helar,
en tro på samma goda kraft
som Den jag tror på alltid haft
och allas smärta delar.
 
Av Atle Burman
Dikten skriven speciellt till VSFB.
Inskickad av: Atle Burman  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 52
Sorg
Av: Agneta Thorslund
Låt mig få gråta – det gör så ont
Be mig inte glömma – det vore att förneka
Säg aldrig att tiden läker alla såren – skorpan rivs lätt upp
Be mig inte vara stark – jag har förlorat allt.
Hjälp mig att hitta meningen – jag finner ingen.
Säg inte att du förstår – om du aldrig själv drabbats
Ord är överflödiga – räck bara ut en hand
 
Av Agneta Thorslund
Inskickad av: Agneta Thorslund  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 51
Till Alice
Av: Bodil Eklund
Jag ser på barnen som dansar runt midsommarstången.
Var är du min lilla flicka?
Jag ser på den lilla som dansar med blommor i håret.
Köper glass till dig i mina tankar.
Tittar på alla barnen som dansar.
De dansar där så glada, mammorna och papporna likaså.
 
Då trillar tårarna så våta på min kind.
Du lilla sommarbarn skulle ju ha dansat där med mig
i fin klänning och krans.
Är du i sommarlandet och dansar bland blommor på ängen?
Hos mig i hjärtat finns du alltid kvar.
Du, min lilla flicka!
 
Av Mamma (Bodil Eklund)
Inskickad av: Bodil Eklund  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 50
Lucas
Av: Agneta Thorslund
Att lämna dig lille vän, var det svåraste av allt.
Mitt liv som var fint, blev så oerhört kallt.
Att jag aldrig tillbaka dig får.
Gör att jag så dåligt mår.
Glömmer aldrig första leendet jag fick.
Dina vackra ögon, din bedjande blick.
Tänkte aldrig att du bara var till lån(s).
Min älskade underbara lilla son.
Du lämnade oss en vacker sommardag.
Förtvivlan, saknad det enda som blev kvar.
Han som alltid väntar, har fattat din hand
och fört dig till sitt sommarland.
En dag min lille vän,
får jag möta dig igen.
 
Av Agneta Thorslund
Inskickad av: Agneta Thorslund  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 49
Sorg är att...
Av: Eva Brodd
Sorg är att slitas i stycken.
Små bitar.
Varje bit har sin värk,
av längtan, av saknad.
Att inte förstå varför.
Man ropar rakt ut.
Mitt barn.
Vad jag älskar dig.
Vad jag saknar dig.
Jag får inte se dig, inte kan vi
prata och skratta tillsammans…
 
Av Eva Brodd
Inskickad av: Eva Brodd  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 48
Våren mitt hopp?
Av: Agneta Thorslund
Hela sommaren regnade bort
Känns som naturen grät med oss.
Hösten kom med stora steg.
Tyst och kall, den liksom teg.
Snön täcker nu din grav.
Vintern ger mig stora kval.
Det är så kallt, vill värma dig.
Kom tillbaks min son, jag älskar dig!
Kanske våren kan bringa mig ett hopp?
Lindra smärtan och plågan i min kropp.
 
Agneta Thorslund – Lucas mamma
Inskickad av: Agneta Thorslund  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 47
Lilla lutande rosenknopp...
Av: Ur Whitlock & Key
Lilla lutande rosenknopp
vill du idag ej vakna
Vet du ej att solen gått opp
och att alla små blommor dig sakna?
 
Solen brände för hett igår
inatt föll regn i strömmar.
Aldrig mer solen förmår
att väcka dig ur dina drömmar!
 
Ur Whitlock & Key
Inskickad av: Okänd  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 46
Jag tänker ge mig ut på en lång resa
Av: Hjalmar Gullberg
Jag tänker ge mig ut på en lång resa,
troligen dröjer det innan vi ses igen.
Det är inget förhastat beslut,
jag har umgåtts med planen länge,
fast jag inte kunnat säga
det öppet förrän nu.
 
Jag har ordnat en mängd detaljer
i samband med färden,
jag har förberett allt
utom själva resrouten:
Vart det slutligen bär hän
får jag söka leta ut efter hand.
Jag far bort för att söka något i mig
själv som jag aldrig fick tag i här.
 
Jag tycker det ropas efter mig
långt borta, jag vill dit.
Jag tror mig i stånd att fördra en hel del
besvärligheter för att komma fram.
Jag känner mig så lätt om hjärtat
en tyngd har fallit från mitt bröst.
Det är som om en stor glädje väntar
på mig någonstans.
 
Av Hjalmar Gullberg
Inskickad av: Okänd  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 45
Du skall inte tro att jag har glömt dig
Av: Maria Thyberg
Du skall inte tro att jag har glömt dig.
Du skall inte tro att jag har glömt dig,
för att du är borta.
Du skall inte tro att jag har glömt dig
för att du är död.
Neej, du skall inte tro att jag har glömt dig!
 
Jag minns alla fina stunder.
Jag minns när du gick ut i trädgården
och plockade hallon.
Jag minns när vi spelade tillsammans.
Jag minns när vi pratade tillsammans.
Jag minns när du läste för mig.
Jag minns när vi skrattade tillsammans.
Men,
jag minns sorgen,
den eviga sorgen,
hjälp, oj vad jag grät.
Så,
du skall inte tro att jag glömt dig,
fast du är död.
 
Av Maria Thyberg
Inskickad av: Maria Thyberg  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 44
Fjärilen och döden
Av: Bo Setterlind
Stilla dag. Stilla som fjärils behag.
Suset i skogen. Spinnande solens ljus.
Sammet är jorden. Stilla som fjärilen jag.
Svävar. Sjunker. Somnar under ett blad.
Här är jag hemma. Här är jag mull.
Sommaren har gått ifrån mig. Må jag bli mull.
Här skall jag alltså vissna en gång och bli blad.
Stilla dag. Stilla. Må du bli sång som jag.
Allting förvandlas. Allting blir vad det var.
Bara den ofödda fjärilen, utan vingar, blir kvar.
Inskickad av: Anonym  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 43
Jag ska göra en resa av långväga slag
Av: Atle Burman
Jag ska göra en resa av långväga slag
men jag har ingen aning om avresedag
och jag vet inte ens vilket år,
kanske flera kan tänka detsamma som jag:
Den där resan, vart är det den går?
 
Både släkten och vännerna lämnar jag då
och kanhända nån fäller en tår eller två
för sin egen bedrövelses skull.
Stackars alla som tror deras resa ska gå
bara rakt ner i sand eller mull!
 
Alla kära små ting som jag äger och har
ska den dan som jag reser bli lämnande kvar,
kanske sprids dom som höstlöv omkring.
Ja det slår mig ibland att man samlar och spar
men kan inte ta med sig nånting…
 
Jag ska göra en resa av långväga slag
men av gullvivesläkt är åtminstone jag
som kan le fast min sommar är kort
och kusin med en fjäril det är jag den dag
som jag lycklig och fri flyger bort…
 
Av Atle Burman
Inskickad av: Atle Burman  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 42
Den dag ni gick bort...
Av: Maiken Ekdahl
Den dag ni gick bort
mina kära,
var det som en orkan kom
Svepte med sig allt
det blev tomt och tyst.
 
Det dröjer, om någonsin
allt blir återställt
men det finns kanske
ett ljus till slut.
 
Av Maiken Ekdahl
Inskickad av: Maiken Ekdahl  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 41
Jag behövs
Av: Ulla-Britt Johansson
Inte visste jag
vingklippt som jag är,
att vingarna skulle bära
 
Inte visste jag
att jag hade valfrihet
att gå eller stanna kvar
 
Jag stannar kvar
för att jag behövs här och nu
 
Av Ulla-Britt Johansson
Inskickad av: Ulla-Britt Johansson  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 40
Regnet
Av: Ulla-Britt Johansson
Regnet kom
den där dagen
när avskedet ägde rum
Åskan kom
som ett tecken
från makter
vi inget vet om
från makter
vi inte råder över
från makter
vi är tvungna
att böja oss inför
Efteråt vittnar regnbågen
och solstrimmorna om sfärer –
långt härifrån
 
Av Ulla-Britt Johansson
Inskickad av: Ulla-Britt Johansson  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 39
Spektrum av ljus
Av: Ulla-Britt Johansson
Långt borta vid horisonten
anar jag gryningen
Den kommer långsamt
Dimmorna lättar
Efter natten gryr dagen
 
Gryningen kommer alltid
liksom ljuset efter mörkret
liksom solstrålarna efter regnet
liksom ett spektrum av ljus och värme
 
Av Ulla-Britt Johansson
 
Inskickad av: Ulla-Britt Johansson  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 38
Ur boken "En komikers uppväxt"
Av: Jonas Gardell
För allt du hatar hos dig själv – förlåt dig själv
För allt du älskar hos dig själv – förlåt dig själv
För allt du skäms över
För allt du är stolt över
För allt du vill dölja
För allt du vill visa upp
För allt som inte blev som det skulle
För allt du är
För allt du ville vara
 
Förlåt dig själv
 
Inskickad av: Okänd  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 37
Vem skall denna morgon...
Av: Okänd
Vem skall denna morgon se allt levande på jorden,
höra vindens lek i trädens kronor,
följa fjärilens lätta dans ibland blommornas
bekymmerslösa vajande.
Höra barnens gråt och skratt,
regnets trumvirvlar på fönsterblecket,
höra ord av kärlek från en jordisk vän?
Inte du mitt barn.
Du vaknar inte mer.
Din morgon är bortom jordens liv.
Inskickad av: Okänd  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 36
En morgon...
Av: Inger Hallén
En morgon skall jag stå
vid grinden till Dina ängar
och andlöst se
med nytvättade ögon
gräset, blommorna och träden
 
Jag skall försiktigt öppna grinden
och gå in på bara fötter
Känna gräsets mjuka kittling mellan tårna
 
Då skall jag se Dig komma mot mig
leende och ljus
och Du skall varligt ta min hand och säga:
Så glad jag är att du är här!
 
Och vi skall vandra sakta över fälten
in bland äppelträdens vita blom
och Du skall tala med mig och förklara
allt det svåra som jag måste fråga om
 
Sedan skall vi dansa
jubla högt på sommarängen
mina syskon, vänner, Du och jag
Vi skall sjunga glädjesången
som vi aldrig sjungit den förut
om hur död och sorg och ensamhet
blev liv igen till slut.
 
Av Inger Hallén
Inskickad av: Inger Hallén  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 35
Dagen
Av: Lill Mattsson Normark
Slut dina ögon och begrunda
dagen som gått.
Gav den dig något
eller var det bara en grå dag
Låt de dagar du har kvar
bli meningsfyllda
Ge kärlek, omtanke, glädje
Gör din dag till
en värdefull dag
Så blir livet till en vandring
av angenämt slag
Begrunda din dag
 
Av Lill Mattsson Normark
Inskickad av: Lill Mattsson Normark  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 34
Till Dig
Av: Anette Östro
Kära du, du som gråter efter mig
jag finns ju här även om du inte kan se mig.
Känn mina andetag mot din nacke -
känn mina smek mot din kind.
 
Jag skulle göra allt för att trösta dig;
berätta för dig att jag har det bra.
Var gång du tänker på mig lever jag i ditt inre,
i rummet, i naturens skönhet bland mäktiga berg
och brusande hav på denna vackra jord.
 
Jag är överallt, jag finns i dig när ditt hjärta gråter,
minns alla gånger jag fick dig att le.
Du var tryggheten jag byggde mitt liv på.
 
Alla rymmer vi många världar -
som denna med sin rikedom, skönhet,
sitt ljus och sitt mörker.
Även om jag är borta växer min kärlek till dig
som skall fortsätta i livets dans.
 
Alla minnen efter mig skall du gömma i ditt hjärta -
för att lindra din sorg.
Jag skall alltid finnas hos dig,
även om du inte kan se mig.
 
Av Anette Östro
Inskickad av: Anette Östro  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 33
Kärlek
Av: Lill Mattsson Normark
Din kärlek var så stark
Din känsla så äkta
Din ärlighet så stor
Tänk om jag hade förstått
 
Ditt liv blev kort
Men ändå så rikt
Du kunde ta vara på
vad livet gav
Din kärlek
lever kvar i mig
 
Tänk om jag hade förstått
 
Av Lill Mattsson Normark
Inskickad av: Lill Mattsson Normark  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 32
Älskade barn
Av: Åsa Holmberg
Allt var förgäves
all längtan,
allt hopp,
alla drömmar
om en framtid tillsammans.
 
Allt har jag kvar
inom mig
utom dig.
All kärlek.
Känner mig tom
och ändå sprickfärdig
av allt jag aldrig hann ge dig.
 
En dag
var allt vi fick.
Men jag kan känna dig
i min famn,
ditt mjuka hår,
hur det kändes
att krama dig,
kyssa ditt huvud.
 
Men en enda dag
var allt vi fick
av det som borde varit
ett helt liv.
 
Av Åsa Holmberg
Inskickad av: Åsa Holmberg  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 31
Samla alla ljusa minnen
Av: Börje Sköld
Samla alla ljusa minnen
i ett inre fredat rum,
där du sedan ömt dem vårdar,
tar dem fram i sorgsen stund.
 
Dessa minnen då dig tröstar,
ger dig lisa i din sorg,
skyddar dig som vallgravsvattnet
kring en ointaglig borg.
 
Har du många vackra minnen
låt dem inte suddas ut,
låt dem inte solkas, fläckas,
från det rummet rinna ut.
 
Dina mörka dystra minnen
skall du ge försoningsdrag,
tona ner och krympa,
glömma lite grand för varje dag.
 
Från det ljusa minnesrummet
kan du hämta kraft och mod,
i den mörka minnesskrubben
nästan inget återstod.
 
Av Börje Sköld
Inskickad av: Börje Sköld  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 30
Jag tänker ofta...
Av: Ann D
Jag tänker ofta på de underbara galna äventyr vi upplevde
tillsammans med pappa, storebror Jonas, lillasyster Anna
och jag.
På de många förändringar som vi bägge fick uppleva och
den djupa gemenskap som förenade oss för livet.
Jag vet med säkerhet att jag aldrig förlorar dig, min son,
inte ens i döden.
Du fortsätter att vara närvarande i handlingar, tankar
och beslut.
Din kärlek lämnar ett outplånligt avtryck i mitt minne.
Jag tröstar mig med att vårt liv har blivit rikare
genom att vi fått ta del av din kärlek.
Trots att vi alla en dag måste skiljas från dem vi älskar
är de inte förlorade.
Vi är alltid bättre människor därför att vi har älskat.
På det sättet övervinner kärleken till och med döden.
Jag älskar dig Kristoffer.
 
Din mamma (Ann D)
Inskickad av: Ann D  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 29
Saknad
Av: Leilla Schenberg
Finns det någon framtid
Hur ser den ut,
när allt som var för evigt
tagit slut
 
Jag vill vara hos dig
Orkar snart inte mer
för så fort jag blundar
är det dig jag ser
 
Vi hade det ju så bra
Vad var det som gick fel
detta livet utan dig
är ett jobbigt spel
 
Allt kretsade omkring dig
Hela livet var ju du
jag vet inte vad
jag ska göra nu
 
Jag vill följa dig i graven
men jag tänker på din far
Han är ju allt
som jag har kvar
 
Varför skulle du dö
Jag vill ha dig tillbaka
det räcker
nu har jag sorgen fått smaka
 
Jag har så många frågor
Varför, varför du
Vart har du tagit vägen
vart är du nu
 
Av Leilla Schenberg
Inskickad av: Leilla Schenberg  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 28
Det var ett sånt vackert väder...
Av: Nils Ferlin
Det var ett sånt vackert väder
då jag såg en blick som log.
Och jag vet inte hur
men den skar mig
så hela min glädje dog.
 
Den var yster och ung så det lyste.
Dock visste jag skälvande klart
att så ler bara den som skall lämna
den blommande jorden snart.
Inskickad av: Okänd  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 27
Smärta
Av: Leilla Schenberg
Det gör så ont att vakna varje morgon
Det gör så ont att det är sant
Det gör så ont i hela mitt hjärta
att du inte finns hos oss mer
 
Det gör så ont att andas utan dig
Det gör så ont att leva utan dig
Det gör så ont att låtsas vara stark
när man egentligen inte orkar
 
Det gör så ont att veta att allt är slut
Det gör så ont att du bara blev 3½ år
Det gör så ont, i hela själen det känns
som ett stort sår som aldrig kommer att läka
 
Det gör så ont att inte få krama dig
Det gör så ont att inte få höra din röst
Det gör så ont att höra andra barn skratta
och veta att jag aldrig får höra ditt skratt igen
 
Det gör så ont att ha förlorat dig
Det gör så ont att leva kvar utan dig
Det gör så ont att behöva stanna här på jorden
i kanske 50 år till
utan dig
 
Av Leilla Schenberg
Inskickad av: Leilla Schenberg  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 26
Vid himmelens grind...
Av: Okänd
Vid himmelens grind
där blåser en vind
från närmaste stjärna
så sval på din kind
 
Vid himmelens grind
står tofflor på rad
när barfota änglar går
molnpromenad
 
I himmelens sal är
väggarna blå
där leker vår Herre
tittut med de små
Inskickad av: Okänd  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 25
Erik
Av: Sonnie Sjölin Einarsson
För visst hade Erik vingar
Han ramlade alls inte ner
Han sitter däruppe bland molnen
och ritar gubbar och ler.
 
Ibland så tittar han på oss
Han undrar nog hur vi mår
sen kliar han sig i huv´et
och hoppas vi förstår…
 
…förstår hur ett hjärta kan bära
på längtan så oerhört stark.
Att en själ kan känna sig kallad
fastän ung till sin Änglamark.
 
Och ingen får känna sig skyldig
och ingen har gjort något fel.
För den stund som vi lever på jorden
var från början vår utmätta del.
 
Så därför har Erik nu funnit
det Nirvana han ville uppnå.
Och just därför är han så lycklig
det är det som vi måste förstå.
 
Av Sonnie Sjölin Einarsson
Inskickad av: Sonnie Sjölin Einarsson  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 24
Dagen idag är en märklig dag...
Av: Okänd
Dagen idag är en märklig dag.
Den är din.
Gårdagen föll ur dina händer.
Den kan inte få mer innehåll
än du redan givit den.
Morgondagen vet du ingenting om.
Men dagen idag den har du.
Använd dig av det.
Idag kan du glädja någon.
Idag kan du hjälpa en annan människa.
Dagen idag är en märklig dag.
Den är din.
 
Indisk dikt
Inskickad av: Okänd  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 23
En jul utan mitt barn
Av: Susanne Hedrén
När juldagsmorgon glimmar
så står vi där vi står
med alla våra minnen
och våra djupa sår.
 
Hur ska vi klara julen
som står framför vår dörr,
när julen aldrig blir
som jularna var förr?
 
Man vill ju vara lycklig
man vill ju vara glad
tillsammans med familjen
på denna fridens dag.
 
Men inte kan man glömma
att det som hänt har hänt!
För någon större smärta
man aldrig nånsin känt!
 
Man skulle nästan vilja hitta
bland alla julrecept
ett enkelt sätt att leva
som om inget hade hänt…
 
Men det vore ju att gömma
i ryggsäcken så stor.
Man vill ju inte glömma
barnet som i hjärtat bor.
 
Men hur ska man bestämma
över känslor man ej rår på?
Man kan ju bara hoppas
att det blir bättre nästa år!
 
Av Susanne Hedrén -96
Inskickad av: Susanne Hedrén  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 22
Vad vore vi...
Av: Therese Lindberg
Vad vore vi
om inte sorgen övade oss
livet prövade oss
och smärtor steg i ebb och flod
 
Det står ju Någon
bakom livets karta
och sätter markering för framsteg och reträtter
och ger oss mod
 
När mycket gått ifrån oss
börjar vi ana
den kärlek, som i sorgen vi inte såg – just då
och inte alls förstod.
 
Av Therese Lindberg
Inskickad av: Therese Lindberg  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 21
Ur boken "Barn, död och sorg" - Skräckfylld väntan...
Av: Sis Foster
Skräckfylld väntan i förtvivlans rum
i en tid som är helt stilla.
Känslobedövad, alldeles stum
hjärtat skriker; Var är den lilla?!
 
Efter ingen tid alls som en evighet varar
förstenade ögon frågar; Nåt nytt?
Allvarsamt varligt någon sakta svarar;
Så ledsen – tyvärr – livet har flytt!
 
På några ögonblick, smärtans gräns har nåtts
det plågade sinnet barmhärtigt bedövats.
Kaos, mörker, ingenting har förståtts,
när döden ens barn har berövat!
 
Av Sis Foster
Inskickad av:   •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 20
Jag kan se kärleken
Av: H Ottosson
Snälla gråt ej mer
det är ej som ni tror
att jag på vita mjuka moln
ser på er ner.
Här finns bäckar och brus
och Lindar som sig böjer
i vindarnas sus.
Ni behöver ej längre sörja.
Ty hela ert liv
kan jag i närhet följa.
Trots att vi på jorden ej
tillsammans får vara
i tankarna finns ni alltid
så är det bara.
Vi är många små
som väntar att jordens tid
skall försvinna
och att vi varandra
äntligen skall återfinna.
Jag längtar ej ner
men längtar efter att få krama er
för jag kan se
all den kärlek ni mig vill ge.
 
Av H Ottosson
Inskickad av: H Ottosson  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 19
Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag...
Av: Alf Heniksson
Ibland liksom hejdar sig
tiden ett slag
och någonting alldeles
oväntat sker.
Världen förändrar sig
varje dag
men ibland blir den aldrig
densamma mer.
 
Av Alf Heniksson
Inskickad av: Alf Heniksson  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 18
Ur boken "Barn, död och sorg" - Det fanns en tid...
Av: Sis Foster
Det fanns en tid, det var en gång
då vi fanns hos varann så nära, så nära.
Det fanns en tid, en gång, då vi fick oss lära
att till livet hör mer än musik och sång.
 
Den älskade, den lille, vår käre Guds gåva,
han som oss så snart måste lämna,
kom hela vår värld att rämna,
när han evighetens sömn kallades att sova
och kvar
var
två små ensamma öar, i ett oändligt hav
av det som en tid, som en gång, var vi!
Var det så här våra liv skulle bli?
För Gud tog tillbaka den gåva han gav!
 
I ändlös stillhet, vi sökte varandra röra.
Jag anade att du handen sökte mig ge
och jag sökte dig men kunde inte se.
Försiktigt! Säg intet! Älskade! Vi är så sköra!
 
Av Sis Foster
Inskickad av:   •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 17
Liv
Av: Gun-Britt Lydén
Tag min hand
stöd mig försiktigt
Känner att jag vacklar en aning
utan att veta direkt orsaken
Det är kanske detta som frustrerar mig
Ett lejon har allt under kontroll
 
Det skrämmer mig inte
att vandra på en liten stig
snarare tvärtom
Här finns det ostörda
det orörda
Här kan de ljuvligaste dofter finnas
 
Men du Liv
vägen måste väl leda till Något?
Eller är detta Något som finns omkring mig?
Som jag omedvetet styrs av?
Ibland skulle jag vilja resa vidare
till resmålet utan adress
 
Men du Liv
detta är väl ändå en flykt från Liv?
Kanske skulle jag då inte kunna
samtala med dig Liv
Vi som oftast har kunnat njuta
av varandra
 
Att få stöd av dig Liv
skulle just nu kännas bra
eller rättare sagt,
skulle kännas bättre
 
Tag min hand
stöd mig lite försiktigt
Jag måste få vackla en aning
Just detta är Liv
 
Av Gun-Britt Lydén
Inskickad av: Gun-Britt Lydén  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 16
Fjärilar
Av: Okänd
De kommer,
fyller oss med hopp och glädje
De försvinner, men deras intryck och närvaro,
skönhet och glädje
kommer alltid att stanna kvar hos oss
- nu och för evigt…
Inskickad av: Okänd  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 15
Att vara människa...
Av: Inga Lindsjö
Att vara människa
är att ständigt finna sig själv
på nytt
förändrad men likväl densamma
på andra sidan upplevelsen.
Att sjunka i djup
och bäras bort av stormvindar
uppgiven
viljelös…
Tro detta är slutet
ändå vakna.
Se en grön kust
se en väg att gå
resa sig på nytt
densamma
likväl annorlunda.
 
Av Inga Lindsjö
Inskickad av: Inga Lindsjö  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 14
En strimma av hopp
Av: Margareta Gerdin
Jag ser en strimma av rosa skimmer
mot den mörka horisonten
En ljusning i öster
i den svarta morgonen…
 
Hoppet överger inte
hoppet återvänder
hoppet trotsar allt
hoppet segrar till slut
när allt ser mörkt och dystert ut…
 
Vi följs åt
i Naturens Eviga kretslopp
Vi vandrar genom Livet
där vi går mot Evighetens morgon
Vi måste följa med…
 
Jag ser en strimma av rosa ljus
i den svarta morgonen…
 
Av Margareta Gerdin
Inskickad av: Margareta Gerdin  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 13
Evas tankar 8 månader efter sonen Dans självmord
Av: Eva Wimmer
Jag går här ensam, vanmäktig och orolig
Jag känner saknad och längtan efter dig
Det värker av smärta i hela mitt väsen
Inget kan ge mig lindring, nog är jag kräsen
Det är väl förståligt, säj?
När jag inte kan få känna dig
Jag får inte längre höra din röst
Oh, vad jag skulle vilja ta dig i famn och ge dig tröst!
 
Jag får aldrig någonsin se dig mer
Ibland jag undrar vad som med mig sker
Aldrig mer få känna din doft
Du har nu åter blivit till stoft
Jag står framför graven, jag har dig så kär
”Min son” kan du verkligen vara där?
Jag höjer blicken mot himmel blå
undrar om du, kan se mig här stå
 
Vet du egentligen vilken makt du haft?
Du tagit ifrån mig all min kraft,
du ändrat mitt liv, det blir ej som förr
Du kommer ej mer och ringer på min dörr
Men ändå så vet jag, du ligger ej i grav
Du lever nånstans i ett himmelskt hav
Jag tittar på natthimlens stjärnströdda glans
och tänker; Du finns där bland stjärnor nånstans
 
Varför gjorde du sådan sorti?
Finns det verkligen mening däri?
 
Av Eva Wimmer
Inskickad av: Eva Wimmer  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 12
När Dina steg har tystnat...
Av: Okänd
När Dina steg har tystnat
finns ändå ekot kvar.
När Dina ögon slocknat
vi alla minnen har.
Vi spar dem i vårt hjärta
tar fram dem då och då.
Så kommer Du för alltid
att vara här ändå.
Inskickad av: Okänd  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 11
Han finns…
Av: Margareta Gerdin
Han finns under Himmelens Skyar
Han finns i Ekens krona
Han lyssnar på fågelsången
som är den ljuvaste musik i mina öron…
 
Han svävar med på Vindens framfart
som sveper runt mig med ömhet
Han seglar på Tornsvalans vingar
högt i det blå under Solen…
 
Han följer Gräsets rytmiska bugande i dikeskanten
Han sitter med Humlan och suger nektar från klöverblomman
Han finns i doften i Syrenernas klasar
Han vilar stilla i Pionens rosa blomvagga…
 
Han flyger med Sädesärlan till ungarna i boet
under takpannorna på den gamla Långängens Gård
Han dansar runt med Dimslöjorna i Månens ljus
och svävar högt ovan molnen med Himlens änglar…
 
Han finns omkring mig i Dagens timmar
Han finns intill mig i Nattens Dröm
Hans Ande ständigt omkring mig vakar
Det känns i själen jag får med Bud…
 
Det är kärlekshälsningar från Gud…
 
Till minne av min son Lars-Arne
Av Margareta Gerdin
Inskickad av: Margareta Gerdin  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 10
Döden är ingenting alls...
Av: Okänd
Döden är ingenting alls. Den räknas inte.
Jag har bara slunkit in i rummet bredvid.
Inget har hänt. Allt är precis som det var.
Jag är jag och ni är ni och det gamla livet som
vi levde så kärleksfullt ihop är oberört, oförändrat.
Vad vi än var för varandra är vi ännu.
Kalla mig för det gamla bekanta namnet.
Tala om mig på samma sätt som ni alltid har gjort.
Låt inte ert tonfall förändras.
Anlägg ingen tvunget allvarlig min.
Skratta åt de små skämt vi gladde oss åt tillsammans.
Lek, le, tänk på mig, be för mig.
Låt mitt namn vara på allas läppar, som det alltid varit.
Låt det uttalas utan ansträngning,
utan tillstymmelse av en skugga över sig.
Livet betyder allt det någonsin har betytt.
Det är likadant som det alltid har varit.
Det finns en absolut och obrytbar kontinuitet.
Vad är denna död annat än en försumbar olyckshändelse.
Varför skulle jag vara ur sinn bara för att jag är ur syn?
Jag väntar ju blott på er en liten stund,
någonstans i närheten, alldeles runt hörnet.
Allt är väl.
Inskickad av: Okänd  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 9
Vad ord blir tomma...
Av: Okänd
Vad ord blir tomma
när man önskar allra mest
Att de skulle rikast blomma
tolka vad man känner bäst
Och förklara hur därinne
uti hjärtats djupa vrår
lever tacksamt varje minne
som Du gav med dina år
Ditt ljusa väsende
Ditt glada leende
och Ditt sprittande skratt
minns jag med tacksamhet
Inskickad av: Okänd  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 8
Det är så lite som man vet...
Av: Okänd
Det är så lite som man vet
finns det en annan verklighet?
Ett liv, en annan existens
när man passerar dödens gräns.
Jag både hoppas och jag tror
att man på andra sidan bor
uti en underbar miljö
och aldrig säger man adjö.
Inskickad av: Okänd  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 7
Säg mig hur
Av: Agneta Thorslund
Alla verkar veta hur allt ska vara.
Hur man ska känna, vad man bör klara.
 
Nu har det gått ett år.
Sörja man inte längre får.
 
Man borde tänka på allt fint man har.
Allt det andra som finns kvar.
 
Vad ska man göra när kroppen värker och hjärtat blöder?
Ge mig det koncept ni tror jag behöver.
 
Jag kan inte sopa undan och glömma.
Det som jag innerst i mitt hjärta vill gömma.
 
Låt mig få sörja på mitt sätt.
Tror inte att något sätt är rätt.
 
Varför måste jag min sorg försvara?
Kan någon det för mig förklara?
 
Av Agneta Thorslund
Inskickad av: Agneta Thorslund  •  Datum: 2012-08-31  •  Nr: 6
I blommans tid
Av: Lars-Erik Ankarskär

En blomma liknar mänskans kropp
hon föds till livet som en knopp
då grönskan väcker stort behag
en solig vårvarm dag
 
Hon växer till i vårens tid
och blir så vacker, skör och blid
och som hon blommar, blommar sen
om sommaren, sommaren
 
Då åskan mullrar, regnet slår
hon står där ändå, där hon står
Ty, efter storm och orostid
det kommer frid, kommer frid
 
Två blommor bland oss finns ej mer
de har till jorden fallit ner
Men, de skall blomma snart igen
i himmelen, himmelen
 
Av: Lars-Erik Ankarskär
 
Inskickad av:   •  Datum: 2012-05-10  •  Nr: 5
Din egen stjärna
Av: Birgitta Engwall
Mot mörka himlen
Jag en stjärna ser
Den blinkar klart
Och liksom en hälsning ger

Den stjärnan fanns ej förr
Den tändes nu
Den tändes av ett särskilt skäl
Och det var du

Av alla stjärnor
Som lyser klart
Den är den vackraste
Den strålar så underbart

Den nya stjärnan som jag ser
Som blinkar åt oss så gärna
Det är din egen stjärna

Av Birgitta Engwall
Inskickad av: Anonym  •  Datum: 2011-11-24  •  Nr: 4
Till minne av Niclas
Av: Anette Samuelsson
Varför lämnade Du oss så snart?
Varför fick jag bli ensam kvar?
Varför var din tid slut?
Varför skulle jag bli en mor utan barn?
 
Två år och elva dar var du hos oss.
Två år fick jag vara din mor.
Två år är så lite i sorgens tid.
Två år av saknad och längtan.
 
Men som tur är vet jag var du är.
Du har det ljust och varmt, med massor av kärlek.
Och jag får leva med vetskapen och försöka glädjas
Tills min tid är slut
Att jag är mor till en ängel.
Inskickad av: Anette Samuelsson  •  Datum: 2011-09-27  •  Nr: 3
Till Fjärilens minne
Av: Bo Setterlind
Säg inte
att ingenting blir kvar
av den vackraste fjärilen livet gav
 
Säg inte
att vingarnas färg bleknar bort
och försvinner i vinden
som stoft, som stoft
 
Om fjärilens kropp
måste gömmas i grav
är ändå den svindlande flykten kvar!
Inskickad av: Anonym  •  Datum: 2011-09-27  •  Nr: 2
Min starka mamma
Av: Kaye Des´Ormeaux
Min mamma är så stark, det säger faktiskt alla
Men i ensamhet om natten har jag sett hennes tårar falla.

Under sömnlösa nätter kommer jag tassande på tå
Hon vet inte att jag är där för att hjälpa henne förstå

Lika ändlöst som strandens vågor och hennes smärta
Jag vakar över min starka mamma som alltid bär mig i sitt hjärta.

Hon bär ett leende, ett leende som hon tror hon döljer
Men genom Himlens dörr ser jag tårarna som följer.

Min mamma försöker att hantera döden
för att hålla mig kvar
Men alla som känner henne vet att det är
den enda möjlighet hon har.

När jag vakar över min starka mamma...
genom Himlens öppna dörr
försöker jag förklara att änglar skyddar mig nu
så som hon gjorde förr.

Men jag vet att det inte hjälper,
eller lättar bördorna hon bär,
har du möjlighet, gör ett besök...
och visa att du håller henne kär.

Vad hon än säger… hur hon än mår
Min starka mamma har ett hjärta, för alltid fullt av sår.
 
Svensk översättning Helen S. Wirén
Inskickad av: Anonym  •  Datum: 2011-09-27  •  Nr: 1