Skrattets betydelse
Många av våra medlemmar talar om svårigheter med att skratta. När vi medlemmar skrattar tillsammans kan man ibland få höra en förvånad röst som säger "Det här är första gången jag skrattar sedan xx dog. Åh, vad skönt det var!".
Det är svårt att skratta och många skäms för att skratta. "Inte kan man skratta när man upplevt det jag gjort? Hur skulle det se ut? Vad skulle folk säga?"

Vi är många som kan intyga att omvärlden reagerar när vi skrattar. Om vi skrattar med nära vänner är vi trygga och våra vänner skrattar med oss. De känner oss så väl och vet att vi kan skratta ena stunden för att i nästa stund rasa ner och vara otröstliga. De vet att det inte är något konstigt med det, utan helt naturligt.

Men är vi bland bekanta eller på arbetet kan reaktionerna gå isär. En del utomstående känner den bestörtning vi beskrev tidigare "Hur kan hon skratta så snart efter sin sons/dotters/syskons död?!". På andra kan man nästan känna att de blir lättade. "Åh, vad skönt! Hon skrattar! Nu har nog sorgen gått över..."

Vet inte vilken tanke som är värst? Och ska vi bry oss? Vad vet de? Det viktiga måste ju ändå vara att vi gör det som känns bäst för oss? Att vi ger oss själva den friheten.

Att man säger saker som:
  • att skratta är som balsam för kroppen
  • att ett gott skratt förlänger livet eller som vi i föreningen ofta säger:
  • att skratta är plåster för själens sår, är inte bara ord. Idag kan man bevisa att när vi skrattar utsöndras goda endorfiner som är bra för oss.

Vi vill gärna samla på oss texter och hemsidor om skrattets betydelse. Har Du några förslag?
Hör av dig till kansliet info@vsfb.se