Skriv i Pratbubblan
Pratbubblan
[119]
2016-04-29 11:29
Skrivet av:
Mamma Pappa Tiger
Skicka e-post till mig
Vår son min husse
Snart 11 år sedan olyckan som tog ditt liv, men det känns som igår, Vi älskar och saknar DIG så otroligt mycket, dina systar hälsar.
[118]
2016-04-16 22:12
Skrivet av:
Mamma
VSFB Medlem
Endast synlig för VSFBs medlemmar
Till min älskade son
Inlägget visas endast för inloggade medlemmar
[117]
2016-04-10 07:25
Skrivet av:
Marie
Skicka e-post till mig
VSFB Medlem
Min älskade son
Förlorade min älskade son Fredrik i sept 2015..Jag vet inte hur jag ska hantera allt som händer runt om.Inte nog med all sorg,smärta och oändlig saknad.Hur ska jag orka gå vidare utan att ha min son i livet.Vetskapen att aldrig mer få rå om honom ,att få sitta ner med en kopp kaffe och höra hans framtidsplaner,höra hans bubblande skratt..Hjärtat brister itu av all denna saknad
[116]
2016-03-15 12:28
Skrivet av:
Mamma
Skicka e-post till mig
VSFB Medlem
Varför?
Älskade, älskade pojken min. Ögonblickets ingivelse till en "grabbig" lek, slutade i en katastrof. Önskar att jag varit där och stoppat er. Våra 28 år ihop är inte på lång väg tillräckligt för mig.....Jag älskar dig över allt annat.
[115]
2016-01-04 11:08
Skrivet av:
Mamma
Skicka e-post till mig
Johan
Saknar dig så otroligt mycket, det gör så ont.
Du lämnade detta jordeliv i en tragisk olycka endast 20 år gammal.:(
Och ställer mig frågan flera gånger varför varför älskade son.
2016-04-03 10:37
Kommentar av:
Mamma
Skicka e-post till mig
VSFB Medlem
Hej!
Det här är Robins Wahlgrens mamma. Det känns som om vi hamnat i en liknande
situation. Vill du höra av dig så är min mail: marita60@hotmail.com
[113]
2015-12-16 23:31
Skrivet av:
Mamma
VSFB Medlem
Endast synlig för VSFBs medlemmar
Leva
Inlägget visas endast för inloggade medlemmar
[112]
2015-12-07 02:33
Skrivet av:
Mamma
VSFB Medlem
Endast synlig för VSFBs medlemmar
Min älskade son är borta
Inlägget visas endast för inloggade medlemmar
[111]
2015-11-26 14:27
Skrivet av:
Niclas Dahlberg
Skicka e-post till mig
Min älskade son är borta.
Har sådan sorg och smärta. Efter en tids sjukdom har nu min älskade son lämnat mig. Hur går man vidare? Orkar ingenting. För tio år sedan dog Frida, min sons lillasyster, i magen endast en vecka före avsedd förlossning. Nu har jag snart två barn på kyrkogården. Kvar har jag två underbara döttrar och systrar till Freddie och Frida. Freddie blev 25 år. Usch, vad detta är tungt.
[110]
2015-11-20 09:47
Skrivet av:
Lotta Santesson
Skicka e-post till mig
Hur kommer man ur bubblan?
Den bubbla som känns så tät omkring en så man nästan kvävs har jag kämpat för att tänja ut så jag åtminstone kan andas och till slut få utrymme för andra känslor men nu har bubblan tätnat kring mig igen och jag känner mig helt orkeslös. Jag tränar yoga för att finna frid och harmoni, arbetar lite för att få tankarna på annat, har två underbara döttrar att krama och ge kärlek till men det räcker inte, jag saknar min Joanna som gick bort i augusti, 16 år gammal efter en tids sjukdom, jag saknar henne så obeskrivligt mycket.
[108]
2015-10-29 09:59
Skrivet av:
Victoria
Min Amanda är borta
Den 30 september 2015 hittade jag min dotter död i sin lägenhet troligtvis av ett epilepsianfall . Kan fortfarande inte fattat att det hänt
2015-12-22 13:24
Kommentar av:
Annica
Skicka e-post till mig
Hej Victoria
Känner med dej så det gör ont. Min dotter har varit borta i över 3,5 år. Jag hittade henne också. Hon blev 24 år.
Kram Annica
[107]
2015-10-13 23:46
Skrivet av:
Denise
Allt för dig.
För 4 dagar sen förlorade jag mitt lilla hjärta.
Det lilla hjärtat slutade att slå när min fina fortfarande låg i magen. Jag älskade dig redan oändligt. Du var mitt allt. Du har redan förändrat hela mitt liv.
[106]
2015-09-06 21:31
Skrivet av:
Louise
Åtta år sedan och ingen av de närmaste kan, vill förstå?
Gravid och vtn gick. Plötslig riklig blödning - snittberedskap och mitt barn kvävdes. Är nu 8 år sedan och mitt liv är totalt annorlunda mot innan. Närstående förstår inte, "vill inte" och detta känns helt befängt. Då med tanke på att vi fick en litet barn 4 år därefter som nu ingen vill träffa. I dag förstår men hur individualistik verkligheten är och hur liten och rädd en invidid kan vara. Vi har blivit ett problem som man fryser ut - helt sjukt trots att vi ödmjukt försökt att närma oss. Som om sorgen inte var tillräcklig.

Sänder ut obegränsat varma, förstående kramar till Er alla som råkat ut för denna tunga förlust som att förlora ett barn. Är ju ett livslångt lidande som kommer och går.....
2015-09-10 20:44
Kommentar av:
ishraq
Skicka e-post till mig
Hej Louise
jag förlorat mina tvillingar Anthon och Samuel veckan 22 av graviditet den 17januari 2015 , Anthon levde i 3 dagar och Samuel i en vecka . Jag hade kampat att ha barn i 21 år. jAG KAN INTE beskriva min sorg och som du sa ingen forstar mig. kan du skicka din tel sa vi kan prata.
[105]
2015-05-05 00:44
Skrivet av:
Pia Vejdeland
Skicka e-post till mig
Tomt
Jag har fastnat och tar mig inte vidare. Hjälp
2015-05-07 22:01
Kommentar av:
Anneli
Det är normalt att ha den känslan du upplever. Själv kom jag vidare genom att vara liten och be om hjälp på min arbetsplats. Cheferna slussade mig vidare. Efter 3försök kom jag till rätt person som jag kunde öppna mig för ! Ge Aldig Upp.Du Vet Vad Du Pratar Om!
Styrkekramar till dig,från en medmänniska!
[104]
2015-03-29 11:04
Skrivet av:
Gun
Känner mig ensam i min sorg
Hej.
Finns det någon i Helsingborgstrakten som känner sig som jag?
Kanske kunde vi träffats i all enkelhet.
Maila mig gärna på Gun.moberg@helsingborg.se
[103]
2015-03-25 21:08
Skrivet av:
Monica
Livet är slut nu!
Finns det nån mening i livet efter detta?
Saknar dej Claes, saknar dej så gränslöst mycket, tänker på dej hela tiden.
Finns det ett liv efter detta om jag bara visste.
Hade jag bara mod nog så skulle jag ta mitt eget liv.
Tänk om vi då skulle träffas igen.
Jag älskar mitt hjärta <3
2015-03-26 11:55
Kommentar av:
Gun
Hej.
Har samma tankar som du.
Men är rädd för att bli straffad så jag inte får träffa min son.
Jag ser fram mot den dagen di vi möts igen.
Gun
[102]
2015-03-25 09:40
Skrivet av:
Gun
Varför
Min son Daniel avled den 6 december 2014 i cancer, 26 år gammal.
Han var min livsglädje och kärlek.
Hjälp hur går jag vidare i livet?
Sörjer för hans del och saknar honom så otroligt mycket.
Stolt mamma till Daniel
[101]
2015-02-07 22:59
Skrivet av:
jenny
Skicka e-post till mig
Snart fem årsdagen
Snart är det fem år sedan vår lille Ture kom till världen med urakut kejsarsnitt. Allt hade ju flytit på så bra, men nånting hände. Helt plötsligt vaknar man upp på uppvaknandet och möts av en allvarlig läkare och min sambos ledsna ansikte. Fick beskedet att vår son mår jättedåligt och kommer nog inte klara sig. Jag fick skjutsas upp till akutrummet och se min fina pojke. Han såg ju inte dålig ut, vad menade läkaren? I tre veckor vakade vi över honom och hoppades och hoppades. Tyvärr visade det sig att skadorna från förlossningen var för svåra, att hans lilla hjärta inte orkade mer. På treveckorsdagen somnade mitt älskade barn in i min famn. Sådan fruktansvärd smärta och sorg det var! Vid den här tiden på året så brukar scenariot komma tillbaka i ens minne, man går igenom allt som skett. När våren är över brukar det börja kännas lättare igen men sorgen och saknaden finns alltid där. Det som lättar upp livet är Tures storasyster, och lillasyster som kom drygt ett år efter Tures död. Livet går ändå vidare även om man aldrig trodde att man skulle överleva smärtan.
[100]
2015-01-31 17:30
Skrivet av:
Emina Ekman
Skicka e-post till mig
Anita
Den 24 december förra året var det 3 år sedan vår dotter Anita lämnade oss efter att ha drabbats av cancer. Anita var mitt i livet, otroligt levnadsglad och duktig i allt hon företog sig. Lämnade efter sig 3 barn, som plötsligt blev moderlösa. Sorgen efter Anita har påverkat hela familjen som fick en påminnelse om att livet inte är givet. Man påstår att tiden läker alla sår, men vissa sår vill inte läka utan är mer eller mindre öppna och kommer troligen att så vara livet ut.
Emina, Lennart
[99]
2015-01-27 01:50
Skrivet av:
Camilla Schill
Skicka e-post till mig
Mina änglar
Den 31januari är det 1år sedan min dotter Lina dog, 22 år och så otroligt vacker. Den 10 februari är det 25 år sedan min andra dotter Michaela dog 8 veckor gammal och söt som en docka. Jag älskar dom otroligt mycket och sörjer dom djupt men sorgen är så olika. Med Michaela så sörjer jag att jag har så lite minnen, som att få se henne börja gå eller höra henne säga mamma för första gången. Med lina är det alla minnen som kan bli så otroligt jobbigt. Ibland är jag rädd för att bli bitter och måste tänka till och hitta dom så saker som fortfarande är bra i mitt liv. Jag vet att jag måste välja vad jag ska göra med mitt liv och att mitt liv inte är slut än, jag har mycket kvar att göra men vissa dagar måste jag få gråta, skrika och må dåligt annars får jag inte det att fungera. Många styrke kramar till er alla ❤️❤️
2015-03-08 19:00
Kommentar av:
Ishraq
Skicka e-post till mig
Hej Camilla
Jag beklagar sorgen och vet hur du kanner. jag var gravid med tvillingar efter 21 ar ov kamande att fa barnoch vecka 22 av graviditet fodddes jag och bade dog efter en vecka . det var 17 januari 2015 . jag saknar de jatte mycket och mar jatte dalig . ,grata hela tiden.
[98]
2015-01-12 20:52
Skrivet av:
Gabriella
VSFB Medlem
Endast synlig för VSFBs medlemmar
Vincent
Inlägget visas endast för inloggade medlemmar