Att Förlora ett barn

Att sörja är en nödvändig och naturlig reaktion vid förlusten av ett barn. Sorg är ingen sjukdom men ger upphov till en stor fysisk och psykisk smärta.

I början, chocken, är man kanske inte benägen att känna någonting alls och man undrar- Vad är det för fel på mig som inte kan sörja?

Sorgens smärta kan vara så stark och göra så ont att chocken är till människokroppens försvar. Vi skulle förmodligen inte orka i början ta in allaintryck, känslor och förstå innebörden av ex. vårt barns eller vårt syskons död.


Man kanske skriker, får en gråt som inte går att hejda. Många känslor som man kanske inte ens visste att man hade och inget av detta kan man styra själv.Låt dem komma, det är inte farligt.


Efter hand börjar man så sakta förstå vad som hänt. Man gråter, känner sig tom, håglös, handlingsförlamad eller rastlös och oändligt trött! Vredesutbrott är lika vanligt som likgiltighet. Man orkar inte, vill inte och det känns som om man aldrig skulle kunna bli glad igen.


Efter en tid upplever man att man blivit förändrad. Det som förut var viktigt känns nu kanske oviktigt. Allt är förändrat och ingenting i vardagen är sig likt. Man kanske rent utav blir arg på människor i sin omgivning för att de fortsätter sina liv som om ingenting hade hänt!

Att gå till ett arbete eller en utbildning är för de flesta totalt omöjligt under en lång period. Känslorna ligger på utsidan och går inte att kontrollera. Man kan börja gråta förtvivlat över precis vad som helst! En sång på radion, någon eller något som påminner dig om den du sörjer kan ge dig den där oerhörda smärtan tillbaka på ett ögonblick. En del kan kan känna att arbetsplatsen ger ett par timmars "vila" från sorgen.


Det finns inget som är rätt eller fel vad det gäller sättet att sörja på. Det viktiga är att man sörjer. Obearbetad och förträngd sorg kan stänga ute känslor och djupa kontakter med andra människor. Man fryser ner sina känslor, stelnar och bli lättare sjuk. Ingen människa sörjer likadant och du som är sörjande vet bäst själv hur Du vill ha det, hur Du upplever sorgen, vad Du behöver och vad som är bäst för Dig – här och nu.


Sorg tar tid och måste få ta tid. Den mörka tunnel man befinner sig i när man sörjer har en öppning. Det går inte att säga exakt när men man kan helt klart säga att man kommer ut ur tunneln igen. Ljuset finns där någonstans även när det är som mörkast.



Sorgen går inte över men man lär sig att leva med den.

Vi använder oss av cookies ("kakor") vilket tillåter oss att bättre förstå och leverera sidans innehåll till dig. Genom att fortsätta godkänner du vår policy. Klicka för att läsa mer.